Så slutar Premier League 2013/2014!

Då var det dags igen! Världens bästa fotbollsliga drar idag igång igen! Undertecknad tänkte göra en kort sammanfattning om tankar kring årets olika lag och framförallt toppstriden. Jag börjar med toppstriden där det förväntas bli mer jämnt än vanligt med tanke på att 3/4 Champions League lag har bytt tränare. Extra spännande ska det bli hur David Moyes klarar av steget från Everton till Manchester United och om Jose Mourinho kan lyfta Chelsea igen.

10. Everton

Everton har förlorat sin stora tränare David Moyes till Man United och en reaktion är att vänta, trots att Roberto Martinez från Wigan har hämtas in som ersättare. Man har hittils inte förlorat någon viktig spelare i fönstret, men både Baines och Fellaini ryktas vara påväg bort. Jag tror som sagt på en reaktion och en tiondeplats.

9. Fulham

Fulham har gjort rutinerade värvningar genom målvakten Maarten Stekelenburg och mittfältaren Derek Boateng som i kombi med lånet av Adel Taarabt och målsprutan Berbatov gör att de återigen får en fin mittenplacering i ligan.

8. Newcastle

En besvikelse förra året men i år bör man nå upp till högre placeringar. Samarbetet mellan Hatem Ben Arfa och Papiss Cisse blir jävligt viktigt.

7. Swansea

Det ska bli väldigt spännande att se Swansea i år. Tränaren Michael Laudrup skrällde förra året och har i år lyckats spetsa truppen med nyförvärv som Jonjo Shelvey från Liverpool och anfallaren Wilfred Bony. Lyckas man behålla Michu blir detta en väldigt rolig säsong.

6. Liverpool

Tyvärr, gamla storlaget kommer inte kvalificera sig till Champions League i år igen. Man når riktigt inte fram till de stora spelarna som man egentligen vill ha, eftersom klubben har förlorat sin attraktionskraft. Men! Det som kan tala för Liverpool är om de får in Willian från Anzhi och lyckas behålla Suarez. Då kan de vara med i racet, men inte annars.

5. Arsenal.

Arsenal har försökt genom fönstret att få in stora nyförvärv, men blivit snuvat gång på gång. Lyckas man inte med något stort nyförvärv får man se sig om för en tuff säsong. Det ryktas starkt om Luis Suarez, men det är väldigt tveksamt om Liverpool vill släppa till en ligakonkurrent. Det vore självmord.

4. Tottenham

Spurs har värvat riktigt bra i sommar! Anfallaren Roberto Soldado kan bli den målsprutan de har saknat i anfallet och den brasilianska mittfältaren Paulinho har också hämtas in. Den stora frågan är hur det blir med Gareth Bale. Men lyckas de sälja honom för en miljard kan de hämta in riktigt stora ersättare. Jag tror Spurs äntligen slipper snuvas på fjärdeplatsen.

3. Manchester United

Inte är det ofta man tippar United som trea, men kombination av inga stora nyförvärv och ny tränare efter Sir Alex gör att det blir en reaktion denna säsongen. Att Moyes siktar på nyförvärv från sin gamla klubb( Se Fellaini och Baines) skrämmer knappast toppkonkurrenterna. Frågan är också, hur blir det med Wayne Rooney?

2. Chelsea

Chelsea har fått in Jose Mourinho och förväntningarna från fansen lär vara skyhöga. Det stora nyförvärvet i år heter Andre Schurrle från Leverkusen. Den stora frågetecknet från min sida är om det räcker med att ha Torres som ensam anfallare med tanke på anfallsspelarnas form de senaste säsongerna. Men i år blir det en andraplats.

1. Manchester City

Med nya tränaren Pellegrini vid rodret har han redan satt sin prägel på laget genom nyförvärv som Jesus Navas, Fernandinho, Jovetic och Negredo. Bredden på truppen är imponerande och jag tror de revanscherar sig från förra årets misslyckande med att vinna ligan denna säsongen!

/ Live Forever

Godis från Glastonbury 2013!

The Courteeners - Lose Control

Miles Kane - Come Closer

Arctic Monkeys - Mardy Bum

Primal Scream - Come Together


















Palma Violets - Best Of Friends

Portishead - We Carry On

The xx - Angels

The Horrors - Still Life

Tim Burgess - White

Johnny Marr - Bigmouth Strikes Again

/ Live Forever

Hultsfredsfestivalen(Stoxa) 2013

Några dagar har gått sedan Hultsfredsfestivalen 2013 avslutades och det har således börjat bli dags att summera den ur en brittisk synvinkel. Likt förra året så var det ganska många intressanta brittiska akter, varav flera stycken fick uppgiften att vara affischnamn. Nyheten för i år med festivalen var att den flyttade ifrån klassiska ursprungssorten Hultsfred till Stoxa, Sigtuna utanför Stockholm. Efter detta beslut lät inte kritiken vänta ifrån sig från fans eftersom man valde att behålla namnet, men till nästa års festival har man lovat att byta namn.

Vid den första dagen, torsdagen, så var Two Door Cinema Club först ut. Undertecknad såg dem för en månad sedan vid Debaser Medis och nu var det dags igen. Likt vid Debaser Medis så var setlisten oförändrad och publiken väldigt på tå. En sammantaget bra konsert. Efterföljande var det DJ/Producenten John Talabot på tur som bland annat har remixat The xx. Befogade höga förväntningar med andra ord. Oförtjänt så var det nästan tomt när han spelade, trots det bjöd han på ett bra nummer.

På förhand var fredagen den stora höjdpunkten och i efterhand gjorde den nog ingen besviken. Herregud vad bra dagen var. 18:15 klev legendariska shoegaze-bandet My Bloody Valentine på scenen med sina högljudda och skräniga gitarrer. Det hela kändes väldigt episkt rakt igenom, förutom sången som var väldigt låg.

Senare framåt kom det besök från Sheffield på scenen. Arctic Monkeys bjöd på en frenetisk show med spritt låtmaterial, på gott och ont, plus en alldeles ny låt. Sångaren Alex Turner flörtade mycket med publiken och alla mådde riktigt bra efteråt.

Som avslutning bjöd Portishead på en väldigt mörk 90-tals pop show. Portishead spelar en svårdefenierad genre som kallas triphop och lyckas genom kvällen, trots ganska deppig och tungt ljud, få det väldigt intressant med blandning av ett bra videospel i bakgrunden och bra sång.

Lite oväntat så gick jag och såg Londonbaserade Daughter på lördagskvällen. Trion Daughter bjöd på en The xx inspirerande show och publiken var verkligen med på noterna. Det kändes som Daughter redan var väldigt välkänt bland publiken innan de klev på scenen. En fin spelning trots att det ibland blev lite för långtråkigt.

Äran att avsluta årets festival fick den kända DJ/Producenten Norman Cook, aka Fatboy Slim. Norman Cook har tidigare spelat bass i bandet The Housemartins och har sedan dess slagit igenom rejält med artistnamnet Fatboy Slim, med bland annat låten The Rockafeller Skank. Förväntningarna var väldigt stora redan från början kan man lugnt säga.

Unden kvällens gång fick vi höra tunga beats från klassiskt 80/90-tal till modern tid. Med humoristiska inslag från Norman himself och befriande från tråkig modern house blir det fullt med  ös vid publiken och moshpitsen avlöser sig varandra. Trots att jag själv inte var med vid 90-talet så får man en nostalgiskt blick om hur det var vid Rave-festerna. Kärleken. Glädjen. Ingen morgondag - leva i nuet.

 

Avslutningsvis, den nya festivalen får väldigt gärna fortsätta med sin brittiska inriktning.

/ Live Forever

Recension: No One Likes Us, We Dont Care – Andrew Woods

Att som huligan släppa en bok om sina erfarenheter från fotbollsläktaren i England har blivit som en marknad för sig. Det har fullkomligt exploderat de senaste fem åren. Alla ska släppa en bok och verkligen alla böcker ska framhäva sina egna som de mest farliga och hårdaste huliganerna. 

Men just denna bok, som handlar om de kanske mest kända huliganerna från England, Millwall skiljer sig en del från andra böcker. Denna bok är skriven av många olika huliganer från Millwalls olika firmor såsom, Bushwackers och F-Troop och beskriver en mångfald av händelser. Beskrivningar om hur det var att växa upp i South Bermondsey där det är ytterst fattigt och kriminalitet blev en följd av detta. I samband blev det en familjär känsla att vara med bland Millwalls supporterkärna med ständiga slagsmål, alkohol och droger.

I ett kapitel berättar en huligan om den påstådda rasismen som skulle finnas inom supporterleden och säger att media fullständigt inte har några trovärdiga begrepp för detta och i ett annat kapitel tas det upp om det enda Europa äventyr Millwalls huliganer fick uppleva då de åkte till Ungern.

Avslutningsvis så skulle jag säga att bocken är läsvärd, humoristisk och enkel att ta sig igenom.

/ Live Forever

Two Door Cinema Club @ Debaser Medis 7/5 - 2013

Den unga nordirländska kvartetten Two Door Cinema Club har gått som en komet på väldigt kort tid. Som väldigt unga släppte de debuten Tourist History 2010 och i år har de släppt uppföljaren Beacon. När spelningen annonserades på Debaser Medis sålde den slut på väldigt kort tid. Jag hade bland annat en del kompisar som väldigt gärna ville gå, men var ute alldeles försent för att köpa biljett.

Innan tisdagens konsert så bjuds det lite oväntat på att DJ spelar 80-tals klassiker som får igång hela Debaser Medis till en partynivå. Publiken är på tå på direkten när de unga nordirländarna går på scenen till första singeln från nya skivan, Sleep Alone, och sedan forsätter till Undercover Martyn. Allsången som följer under hela kvällen är väldigt imponerande och publiken kan verkligen varenda textrad.

Sångaren Alex Trimbles röst är verkligen ung men har en riktigt härliga känsla, men som ibland hörs dåligt när han sjunger lågt. Kvällen blir väldigt intensiv med höjdpunkter som Sun, Handshake och What You Know. Betyget blir 3,5/5. Om jag hade uppskattat bandet mer som alla andra som var där hade betyget blivit högre.

/ Live Forever

Setlist:

Sleep Alone
Undercover Martyn
Do You Want It All?
This Is the Life
Wake Up
You're Not Stubborn
Come Back Home
Beacon
Sun
Pyramid
I Can Talk
Costume Party
The World Is Watching
Next Year
Something Good Can Work
Handshake
Someday
Cigarettes in the Theatre
What You Know

Bra, men inte jättebra Jake Bugg.

Förväntningarna på den unge X-Factor vinnaren Jake Bugg var väldigt stora inför konserten på onsdagskvällen vid Debaser Medborgarplatsen. Jake Bugg var hyllats av musiktidningen NME och Noel Gallagher till skyarna och är hur stor som helst i England.

Jake Bugg bjuder på kvällen till ära en kavalkad av låtar, från hits som Trouble Town och Lightning Bolt, till avslutningsvis en cover av Johnny Cash. Trots detta tycker jag inte Jake Bugg får betyget jättebra. Det hela känns väldigt ojämnt. Exempelvis så passar hans låtar när bara han spelar gitarr mycket bättre liv än när Jake tar med bakgrundsbandet med bas och trummor. Det saknas också utstrålning för toppbetyg.

Men bästa låtar för kvällen är Slide, Broken och Two Fingers.


Setlist:

• 1. Fire
  2. Kentucky
  3. Love Me the Way You Do
  4. Trouble Town
  5. Seen It All
  6. Simple as This
  7. Slide
  8. Slumville Sunrise
  9. Ballad of Mr Jones
  10. Someone Told Me
  11. Country Song
  12. Note to Self
  13. Someplace
  14. Two Fingers
  15. Taste It
  16. Lightning Bolt
  17. Saffron
      (Wasn't on the setlist, played on demand by the audience)
  18. Broken
  19. Folsom Prison Blues
      (Johnny Cash cover)
       
      / Live Forever 

Magiskt spännande!

Jag har tidigare nämnt att min djupa beundran för London nykomlingarna Palma Violets. Hyllade som nästa The Libertines och fått väldigt fina ord från självaste Paul Weller så intog de ett välfyllt Debaser Medis i lördags i Stockholm.

Palma Violets bjuder på en intensiv femtio minuters show som lika gärna kunde varit en Libertines konsert, om man bortser från det psykadeliska inslaget med orgeln. Även i lördags så är publiken lika taggade och får höra ett band som ger allt för slå igenom med en oerhört stor glöd och passion. Räkna med att få höra mer från Palma Violets i större sammanhang i framtiden!

Setlist:

1. Johnny Bagga Donuts
2. Rattlesnake Highway
3. All the Garden Birds
4. Tom the Drum
5. Best of Friends
6. Step Up for the Cool Cats
7. Last of the Summer Wine
8. I Found Love
9. 14
10. Invasion of the Tribbles
11. 14

/ Live Forever