Det var alltså egentligen tänkt att folkindie gruppen Mumford and Sons skulle uppträda på Hultsfredsfestivalen, men då bröt sångaren Marcus Mumford handen och var därav tvungen att ställa in spelningen. Detta kan man göra sig lustig på om man inte vet att Marcus Mumford även spelar gitarr på vissa låtar.
Det briljanta Hultsfred då gjorde var att i samarbete med Peace and Love boka Mumford and Sons och så fick alla som hade biljett till dagen då Mumford and Sons skulle spela på Hultsfred gratis biljett till dagen då de skulle spela på Peace and Love. Därför hamnade jag på Peace and Love.
Stämningen var redan på topp när de äntrade scenen inför ett fullsatt Peace and Love. I en pompös mäktig folkorkester väller de fram och ljudbilden är helt perfekt. När sedan Little Lion Man spelas så blir allsångsfaktorn väldigt hög och Mumford and Sons gör det hela med en sån fin variation av mer tempomässiga låtar blandat med mer finstämda kärlekslåtar likt White Blank Page. Den vackra junikvällen blir allt vackrare när man inser deras storhet att få folk att uppmärksamma folkmusik som inte förknippas med stor mediaintresse precis.
Intressant också innehåller konserten också tre nya låtar. Lover of the Light, Below My Feet och Ghosts That We Knew. Alla tre låtar kommer finnas med på bandets kommande andra album som släpps i september och alla de tre låtarna låter alla som de kommer göra skivan minst lika lyckosam som debuten. Kvällen avslutas med det den började med, allsång, och nu med The Cave.
Här finns avslutningen av Sigh No More att beskåda:
När det väl blir september månad så kommer det släppas en mängd intressanta skivor från de brittiska musikutövarna. Här får ni en snabb genomgång av vad vi har att se fram emot. Glöm heller inte bort att skotska The View släpper sitt fjärde studioalbum nästa måndag och att Spector släpper debutalbumet i augusti.
Two Door Cinema Club
Efter succédebuten Tourist History från 2010 så har den nordirländska gruppen en del att leva upp till. Albumtrailern gör också att man inte behöver hålla förväntningarna nere. Beacon, som uppföljaren heter, förväntas bli lika mycket trallvänlig pop man kan förvänta sig. Tredje september släpps skivan.
The XX
Den oerhört briljanta och hyllade Londontrion är verkligen hur heta som helst just nu. En hyllad show på Hultsfredsfestivalen bevisade deras storhet. Jamie från XX säger såhär om nästa album Coexist: "We've all come back off tour and been partying a bit more. We left
when we were 17 and we missed out on that chunk of our lives when
everyone else was partying. Club music has definitely had an influence
on the next record."
Smakprov från Coexist, elfte september, har släppts:
The Vaccines
Uppföljaren The Vaccines Come Of Age, tredje september, har väldigt mycket att leva upp. Frågan är om man klarar det, smakprovet som har släppts hittills har inte alls varit så lovande så man skulle vilja ha det. Lyssna här och avgör själv:
Tim Burgess
Frontmannen i Madchester gruppen The Charlatans Tim Burgess släpper sitt andra soloalbum den tjugofjärde september. Såhär berättar Tim själv om sina influenser till skivan som heter Oh No I Love You: “The root of this album goes right back to a Kurt Wagner show in
Manchester. It was the quietest yet the most powerful live performance I
had ever seen and afterwards I carried Kurt's guitar to the car for
him"
Mumford And Sons
Indiefolk bandet släpper andra skivan, som för tillfället inte har något namn, i september. Under tiden har man släppt ett antal låtar, såsom Enemy och Ghosts That We Knew. Mumford And Sons spelar förövrigt imorgon på Peace And Love festivalen i Borlänge. Undertecknad ska dit, så en rapport på bloggen är att vänta.
Legendaren Paul Weller, född i Woking, trettiosju kilometer utanför London, var frontmannen i punkbandet The Jam och The Style Council. Paul började sin framgångsrika solokarriär i början av 90-talet något år efter The Style Council hade splittrats. Solokarriären har musikmässigt ett större fokus på poprock, med inslag av jazz och funk.
Paul Wellers solokarriär har som sagt gått alldeles lysande och han har sedan den självbetitlade debuten 1992 hunnit släppa hela tio album, varav det senaste i år som heter Sonik Kicks. Albumet gick in på första plats på Chart listan i England, som flera av hans tidigare album även gjort.
Njut här av When Your Garden's Overgrown från Sonik Kicks:
Paul Heaton är faktiskt en av de musikerna jag verkligen tycker förtjänar att vara större än han faktiskt är i nuläget utanför Brittiska Öarna. För de flesta är han känd som fd sångare i The Housemartins och The Beautiful South. Han är uttalad socialist och genomför det i praktiken i sina tidigare band då alla bandmedlemmar har fått en lika stor del av kakan så att säga.
Han är född i Liverpool, men uppväxt i industristålstaden Sheffield. Sympatierna i fotboll förefaller således Sheffield United. Sedan The Beautiful South upphörde 2007 har han experimenterat en del med sin musik som soloartist. År 2010 gav han ut den countryinspirerade skivan Acid Country och har finns låten The Old Radio att lyssna på:
Nu har Paul precis släppt singeln Lust med projektet The 8th. The 8th projektet handlar om att åtta olika sånger framförs av åtta olika sångare som representerar alla åtta olika sinnen. Bland annat deltar en soulsångare och en fd medlem i The Beautiful south. Albumet kommer ut den andra juli. Singeln finns att höra hör:
Fyra dagar, fyra nätter i den charmiga småländska Folkets Park i Hultsfred. En liten ort som man vid den första anblicken verkligen inser att det förutom Hultsfredsfestivalen inte verkar så mycket annat som händer. Därav är det en ganska stor kontrakt och också väldigt glädjande att festivalen lyckas få dit så många stora brittiska artister likt The Stone Roses och Kasabian.
Här kommer några korta kommentarer över de artisterna som uppträdde under festivalens tre dagar, med störst fokus på de brittiska urvalet:
The Vaccines
Lyckas tyvärr inte förmedla samma känsla som de gör på skiva. Vet inte riktigt varför, men det var ungefär samma som när jag såg dem senast vid Debaser Medis. Både ljudbilden och inspirationen fanns inte denna kväll.
The Kooks
Debutenskivan Inside In/Inside Out som kom 2006 var jag förälskad i ett tag och hade därför väldigt höga förväntingar på detta giget. Tyvärr så besvarades de inte här. Framträdandet såg väldigt trött ut och jag är rätt så glad att jag valde att gå efter halva spelningen för att se...
Frank Turner
Vilket jävla drag det är på den här mannen! Folkrockaren Frank Turner och hans band Sleeping Souls bjöd på en show utav dess like inomhus i White Stage. Den tvekan jag hade innan övergick snabbt till entusiasm och en glädje att se allsången bland annat vid "Photosynthesis".
The Soundtrack Of Our Lives
Nåval, det finns bra band utanför England också. Tro det eller ej. TSOOL är ett bevis på det. Den sista turnen inledes här i Hultsfred och bandet verkade väldigt harmoniskt och glädjefullt. Frontmannen Ebbot var i riktigt storform och skojade friskt med publiken.
Miles Kane
Trots att Miles Kane är relativt färsk som soloartist och därav aldrig varit i Sverige innan så måste han blivit överväldigad av stödet han fick av publiken. Trycket som uppstod under öppningslåten Rearrange var galet. Den här killen kan med lite flyt bli jävligt stor.
The Stone Roses
Stone fucking Roses i lilla Hultsfred? Dröm eller verklighet? Såhär några dagar efter är det fortfarande väldigt svårt att förstå. Du ska aldrig ha för höga förväntningar inför en konsert du verkligen sett fram emot. Detta lyckades jag med. Konserten toppades med en Ian Brown i toppform med mästerverket I Am The Resurrection. Magi och kärlek i dess bästa form. Obeskrivlig känsla.
Justice
Satans vad tungt. Två fransmän, som kan ha varit bandet som lockade störst publik, levererade en riktig massiv spelning av electrohouse. Hela publikvhavet vid Green Stage förvandlades på bara ett par sekunder till ett stort hav av dansande massor i extas. Riktigt mäktig känsla, även om det ibland blev en del för långa remixar.
Spector
Jag har skrivit om detta Londonbaserade popband innan här på bloggen. Förväntningarna infriades och de var lika taggade som ett band som är redo att ta över världen. Låtar som Celestine och Chevy Thunder förgyller kvällen. Dessvärre fick bara halva spelningen min uppmärksamhet innan festivalens absoluta höjdpunkt tog vid..
Kasabian
Efter senaste konserten med Kasabian i Liverpool så trodde jag att det inte kunde bli bättre. Men med ett taggad band och en enormt taggad publik så var den först Sverigespelningen för Kasabian så explosiv den bara kunde bli. Väntan och glädjen för att se dem i Sveriges verkade vara lika stor för Kasabian som undertecknad. Har sagt det förr och säger det igen. Kasabian är det ledande pop/rockbandet från England!
The XX
Perfektionism och 100 % känsla är något som varje band vill eftersträva. Men väldigt få som klarar av detta fenomen. The XX är ett lysande exempel på ett band som klarar av det. Har aldrig förr sett ett band som verkligen utstrålar perfektionism som The XX gör. Helt otroligt vilken känsla de kan få fram med att i princip bara använda bas, keyboard och trummor. Ta bara låtarna Islands och Crystalised.
S.C.U.M
Postpunkarna S.C.U.M har vid två tidigare tillfällen ställt in Sverigespelningar i Stockholm på grund av sjukdom, så nu var det verkligen efterlängtat att se dem.
Noel Gallaghers High Flying Birds
Älskade Noel Gallagher. Jag älskar dig för att du inte körde Wonderwall i torsdags. Det var istället så härligt underbart att, på den korta en timmes spelningen, att höra en blandning av B-sidor från Oasis och eget material från High Flying Birds. Det enda negativa var att Noel fick alldeles för lite speltid.
Gorillaz Sound System
Gorillaz Sound System är en trio som spelar remixar av Gorillaz material och även eget producerat remixar. Vid en konsert med Gorillaz Sound System så är det förvisso musiken som är en stor del, men det är även framförandet med de animerade figurerna från Gorillaz och det vilda scenframträdandet som står i centrum. Hela Green Stage gungar särskilt vid 19-2000 Soulchild Remix.Det enda som saknas är ett gästframträdande av Gorillaz grundare Damon Albarn.
M83
Återigen får fransmän plats vid denna bloggen. Dessa förtjänar det. M83 har faktiskt funnits ganska länge, men har slagit igenom sent i sin karriär internationellt sett. Deras elektroniska pop lyser upp Hultsfred den sena lördagsnatten.
Jamie XX
Som en avslutning på festivalen så DJ:ar Jamie från The XX inne på den minsta scenen Yellow Stage. Ett Yellow Stage som till kvällen till ära är väldigt välfyllt. Jamie levererar riktigt tunga beats hela kvällen lång och det är riktigt svårt att stå still.
Sammanfattnings så kan jag säga att denna festival var den bästa jag varit på. Utbudet av artister denna upplaga av Hultsfredsfestivalen var helt enormt bra. En liknande upplägg med artister nästa år så kommer jag definitivt vara där igen.
Ursprungligen från Dundee, Skottland, har indierockarna The View spelat in sin fjärde skiva i Liverpool som kommer att heta "Cheeky For A Reason". Cheeky For A Reason kommer att släppas den nionde juli i sommar. Bandet är välkänt hemma bland folket vid de Brittiska Öarna, men har vad jag vet aldrig spelat i Sverige.
Debutalbumet från 2007 gick direkt in på plats nummer ett på den brittiska topplistan för album. Bandet är känt för sina energifyllda konserter och bland annat låten "Same Jeans" som hamnade som högst på nummer tre på singellistan.
Första singeln från nya skivan har släpps. Bedöm själva här:
Det briljanta Hultsfred då gjorde var att i samarbete med Peace and Love boka Mumford and Sons och så fick alla som hade biljett till dagen då Mumford and Sons skulle spela på Hultsfred gratis biljett till dagen då de skulle spela på Peace and Love. Därför hamnade jag på Peace and Love.
