This Is England '88

Eftersom This Is England '86 blev en sådan succe så har det kommit en efterlängtad uppföljare. Uppföljaren följer alla karaktärer två år efter alla dramatiska händelser. Likheten med föregångaren är slående. Det är fortfarande ett väldigt stort fokus på personernas privatliv och musiken har inte alls lika mycket inflytande i i serien.

Serien utspelar sig alltså kring juletid år 1988. Bland annat har detta hänt. Lol mår fortfarande dåligt psykiskt efter att ha mördat sin far för två och ett halv år sedan. Woody har lämnat kompisgänget och försöker leva ett nytt liv med en ny flickvän, men både Woody och Lol saknar varandra enormt. Shaun går på en dramaskola och är fortfarande tillsammans med Smell, men det börjar bli knackigt mellan dem.

Tidsandan i samhället beskrivs väldigt bra. Det är fortfarande en tid då Thatcher reagerade. Privatiseringarna och kriget mot arbetarklassen från hennes sida och hennes parti Tories fortsatte tyvärr.

This Is England '88 är en riktigt bra serie och jag ser redan fram emot fortsättningen som det spekuleras ska bli verkligheten. Den ska då heta This Is England '90 och handla om ravekulturen bland annat. Cant wait!

/ Live Forever

The Vaccines Live Debaser Medis 16/12 2011

Så, då var det dags. Bandet från London som fått alla popfantaster att riktigt öppna ögonen och fått se dem slå igenom med den klockrena albumtitetln, What Did You Expect from The Vaccines?. Bandet har fått stor uppmärksamhet i England när de släppte den nämnda debuten i mars 2011. I den kända brittiska tidningen NME har de också fått stor uppmärksamhet och utrymme.

Undertecknad har tidigare berättat om missödet med konserten i Peace and Love, Borlänge, i somras. Där var det helt smockat med folk, så många frustrerade åskådare fick stå utanför besvikna och förbannade.

Men den här spelningen var förlagt till mitt favorit spelställe i Stockholm. Närmare bestämt Debaser Medborgarplatsen. En fullständigt underbar liten konsertlokal.

Kvällens spelning inleds med Blow It Up och Wreckin Bar, vilket sätter upp tempot och internsiten som hela giget innehåller. Det hela känns snarare som en punkspelning än pop, vilket är överraskande och roligt. Det blir en väldigt härlig allsång till All In White. Medans Under Your Thumb och If You Wanna lyfter Medis till ännu en högre nivå. Höjdpunkten är ändå den mysiga avslutningen i form av låten Family Friend:

You wanna get young but you're just getting older
And you had a fun summer but it's suddenly colder
If you want a bit of love put your head on my shoulder
It's cool

/ Live Forever

Leeds United vs Millwall Football Club: RIP Gary Speed

Vi tar oss nu till ytterligare en höjdpunkt på vår resa till Liverpool och Manchester. Den här lördagen var det bestämt sen tidigare att ta tåget mot Leeds för att se det lokala laget ta sig an South Bermondseys stolthet Millwall. Förväntningarna sen tidigare var att det kunde bli stökigt. Förväntningarna späddes på ytterligare när matchtiden blev tidigarelagt till 12:30 engelsk tid.

King's Brook Road redaktionen klev upp väldigt tidigt i Manchester, där vi spenderade en natt, och letade sig till stationen väldigt förväntansfulla. Dock inte så bakfulla som folk kan tro, eftersom vi inte kom in på nattklubben FAC 251 för att vi hade sneakers. Bastards.

Väl framme i Leeds insåg vi efter ett tag att Elland Road inte låg särskilt centralt, utan efter kontakt med lokalbefolkningen låg den ungefär fyrtiofem minuter promenadsavstånd. Matchuppladdning blev därav på en pub i stan där det avnjöts den klassiska English Breakfast tillsammans med andra Leeds United Supportrar innan det blev en matchbuss ut till Elland Road.

Väl på plats på kortsidan vid Elland Road så inleds matchen med en massiv hyllning till den bortgångne fd Leeds spelaren Gary Speed. En hyllning som egentligen aldrig tar slut förens matchen är slut. Under hela matchen så sjunger kortsidan fram Leeds till seger med 2-0 och kortsidan är väldigt aktiv med att sjunga och står upp hela matchen. Det hela känns väldigt långt borta från den moderna fotbollen med allt vad den innebär.

Efter matchen samlas Leeds supportrar vid en staty och lägger blommor för att hedra och visa respekt för Gary Speed. Stunder som denna är något man inte får vara med vid matcher i Sverige precis. Millwall då? De var väldigt tysta hela matchen igenom och väldigt få. En besvikelse med tanke på vad man kan förvänta sig utav dem.

Sammanfattningsvis så var det inramningen på matchen som helt klart gjorde det värt att åka en timme från Manchester till Leeds för att uppleva detta. En mycket lyckad lördag.



Rest In Peace Gary Speed!



/ Live Forever

Kasabian(Miles Kane) Live Liverpool ECHO Arena 4/12 2011

Tänk dig detta scenario. Du är i The Beatles födelsestad, Liverpool, och du ska få se Storbritanniens hetaste och ledande pop/rockband, Kasabian, inför ett fullsatt Liverpool ECHO Arena. Det scenariot blev fakta för de två skribenterna på King's Brook Road. Detta är en del av en artikelserie från besöket i Liverpool och Manchester.

För undertecknad var detta från början den stora höjdpunkten på resan, för två orsaker. Dels ett: De har aldrig spelat i Sverige någonsin så man blir tvungen att ta flyget till de brittiska öarna för att se dem. Dels två: De är ett oerhört utvecklande och kreativt Kasabian. Vilket har genomsyrat alla deras fyra albums.

Alltså, söndagen den 4/12 spelade Kasabian, med Miles Kane som förband, på Liverpool ECHO Arena. Arenan kan beskrivas i svensk synonym som en förbättring av Globen. Vilket betyder betydligt bättre akustisk och utformning.

Miles Kane, sångare i The Rascals och The Last Shadow Puppets, entrar scenen och spelar ett intensivt set på 40 minuter innehållande alla sina hits från sin debutskiva. Även innehållande nya låtar som The Responsible och Quicksand. Miles Kane - love him!


Kasabian
Kvällens huvudakt inleder med debutsingeln från senaste skivan Velociraptor, Days Are Forgotten, för att sedan köra på med den mäktiga Shoot The Runner. Låtarn som rullar i ordning är Velociraptor, Underdog, Where Did All The Love Go? och I.D. Fantastiska låtar.

I Hear Vocies och Re-wired är två lysande exempel på att nya skivan håller riktigt hög mått och att bandet inte blivit okreativa på något sätt. Snarare är det så att bandet, med sångaren Tom Meighan och gitarristen Sergio Pizzorno i spetsen vill utveckla bandet till nya dimensioner. Denna kvällen innehåller setlisten en dominande dos av låtar från de två senaste albumen. Sju från Velociraptor och Sju från West Ryder Pauper Lunatic Asylum, medans Empire får två bidrag och den självbetitlade debuten får tre låtar.

Jag försöker tänka på tillbaka och hitta en svag stund på konserten, men det är helt omöjligt eftersom alla låtar håller otroligt hög kvalite. Ta bara avslutningen med L.S.F, Switchblade Smiles, Vlad The Impaler och Fire som får hela arenan att koka och hoppa. Det här är som sagt Storbrittaniens hetaste band förtillfället och vad kan egentligen stoppa dem från nya nivåer?

Kasabian - Fire:

/ Live Forever

Twistin My Melon - Shaun Ryder

"Twistin My Melon: The Autobiography" är sångaren Shaun Ryders självbiografi. Shaun Ryder är arbetarklassgrabben som kommer ifrån Manchester förorten Salford och var sångaren i de populära Madchester banden Happy Mondays och Black Grape. Detta är hans berättelse om hans uppväxt i tuffa förhållanden och en öppenhjärtad historia om drogerna, pengarna och det vilda festlivet i Happy Mondays glansdagar.

Boken är väldigt läsvärd och är en rolig läsning. Bland annat får man läsa att Shaun Ryder och hans kompanjon Bez brukar gå hela vägen från Salford in till centrala Manchester och stanna vid vägen på pubar innan de avslutandes festade hela natten lång på den legendariska och numera nerlagda klubben The Hacienda.

Man får även läsa om intrigerna i Happy Mondays och får en detaljerad berättelse om varje skiva de gav ut. Jag vill inte avslöja för mycket, utan låter var och en avnjuta denna intressanta historia om en av de mest spekulära sångarna i brittiska pophistoria. Förresten, undertecknad skulle se självaste Shaun Ryder live i Doncaster nu på torsdag, men han fick för sig att ställa in.

Ett klipp från deras glansdagar:

/ Live Forever

The Horrors @ Debaser Slussen 11/11 2011

I fredags smällde det på Debaser Slussen. Det brittiska postpunk bandet The Horrors intog den lilla scenen vid Debaser Slussen. Stället var helt fulkomligt packad och slutsålt vilket visar sig extra tydligt då tilltänkta besökare fick vända i dörren när de får beskedet. Innan jag fortsätter så fick jag tidigare ett tråkigt besked att S.C.U.M blev tvungna att ställa in, så det blev ingen helkväll med brittisk postpunk. Väldigt tråkigt då jag nästan sett fram emot mest att se S.C.U.M. Men det blev inte så illa ändå..

Som jag nämnt tidigare så har The Horrors slagit igenom riktigt rejält med deras tredje album "Skying" i år, speciell då på de brittiska öarna, men inte riktigt stort i Sverige. Därav lirar de på det gemytliga och mysiga Debaser Slussen.

Kvällens spelning levererar The Horrors en tajt och intensiv spelning med en setlist bestående mest av nya låtar som exempelvis I Can See Through You, Still Life och Moving Further Away. Sångaren har många likheter, med vad jag antar, är hans stora förebild och idol, nämligen Joy Divisions Ian Curtis. Sättet att sjunga och uppträda är imponerande.

Sammafattningsvis så var detta ett gig som var intensivt och kort. Förhoppningsvis lär vi alla få höra mer om The Horrors i de lite större tidningarna inom kort då jag tror att de kommer växa till ett större band. För potential har de verkligen.

/ Live Forever

The Stone Roses Reunite 2012

Inspiratörerna och idolerna till all form av brittisk pop och rock musik har återförenats. Detta bandet har inspirerat i stort sett hela den 90-tals vågen i brittisk pop och även nutida band och artister. Det går inte att understryka hur viktiga de har varit i historien för musikens utveckling.

Vilka jag talar om? Det är såklart de återförenade The Stone Roses!

The Stone Roses gick för ungefär en vecka ut med att de ska återförenas för tre konserter i Manchester under nästa sommar. Det kom även fram under presskonferensen att efter det ska det bli en ny skiva och en världsturné. Det unika med själva återföreningen är att grabbarna har lyckats hålla det väldigt hemligt, trots att de har repat i flera månader. Självaste Noel Gallagher ska ha vetat om det, men har lyckats hålla tyst.

Storheten och betydelsen av The Stone Roses är att de introducerade en helt ny form av dansorienterad indierock. Med riktigt tunga basslinjer och sköna gitarrslingor,med sångaren Ian Browns alldeles egna dansstil och attityd, som har fått Liam Gallagher att hämta sin stil ifrån, så har som sagt The Stone Roses influerat många band.

The Stone Roses släppte bara två skivor, den första självbetitlade debuten 1989 som är skivan som de förknippats med, och "The Second Coming" 1994 som inte riktigt nådde lika höga nivåer. The Stone Roses var även ett av de stora banden inom genren Madchester. De splittrades några år efter och en återförening har enligt medlemmarna verkat som en omöjlighet. För att fira återförening kommer här klassikern "Fools Gold":

/ Live Forever

Strangelove...

Från Bristol hämtar vi förutom två klassiska fotbollslag, City och Rovers, klassisk indiepop i form av bandet Strangelove. Strangelove fanns mellan 1991-1998 och den största influensen är Suede. Suede som de även spelade förband till på deras "Dog Man Star" turné 1995. Strangelove släppte endast tre skivor med "Love And Other Demons" som bäst på albumlistan med plats 44.

Deras mest kända låt är Beautiful Alone:

/ Live Forever

Noel Gallagher är igång..

Den eminenta Noel Gallagher gjorde igår sin första solospelning efter att den hyllade debutplattan släpptes. Spelningen ägde rum i Dublin, Irland och den innehöll nio Oasis låtar. Några sköna låtval som b-sidorna "Its Good (To Be Free)" och "Half The World Away", men även klassikerna Dont Look Back In Anger, Supersonic och Wonderwall spelades.

Noel Gallagher upplevdes vara på ett väldigt bra humör, speciellt eftersom City slog United med 1-6 dagen innan. Vilket kan ha göra med valet av Man City hymnen "Blue Moon" spelades innan mannen gjorde entré. Det var även många låtar från hans soloalbum som fanns med i setlisten.

Tyvärr så finns inte Sverige med i planerna hittills för Mr Noel Gallagher. Om man inte väljer att fara över till Köpenhamn, Brittiska Öarna eller någon annan europeisk land så får vi nöja oss med detta:





 Half The World Away

/ Live Forever

The Den

The Den är Millwalls klassiska hemmaplan. En hemmaplan som är ökänd för att vara en riktig bråkig plats många lördagar genom åren med hormonstinna män som gillar att slåss med motståndssupportrar när de har mycket alkohol i kroppen.

The Den ligger i ett nedgånget och så typiskt brittisk arbetarklass område - South Bermondsey i London. Känslan är väldigt mysig när man promenerar runt där och för en anglofil är det rena underbara drömmen som ni kanske redan har förstått.

Sista matchen innan The Den tog bort ståplatserna till sittplatser. Rest In Peace.

Ett besök på The Den rekommenderas varmt.

/ Live Forever

Till minne av Oasis..

Det finns många kända brödrapar inom musiken. Vi har Angus och Malcom Young i AC/DC födda i Skottland, Shaun och Paul Ryder från Happy Mondays och så har vi självklart Noel och Liam Gallagher från Oasis, Manchester. Notis, bägge bröderna håller på Man City.

Presentationen av brittpopens absolut största behöver jag knappast göra. Med oslagbara skivor som "Definitely Maybe" och "Whats The Story (Morning Glory)" så får de enligt mig räknas som brittpopens pionjärer. Detta band har kännetecknats av deras musik, men också av en stenhård attityd och väldigt många interna brödraskap bråk som resulterade att de splittrades innan en konsert i Paris 2009. Jag själv hade glädja att se dem live samma år i Globen. Oförglömligt minne.

Just nu så bråkar bröderna igen om diverse saker och enligt Noel har de inte pratat med varandra sedan den där dagen 2009 i Paris. Noel är aktuellt med sin soloplatta som släpps i mitten av oktober och Liam spelar med sitt band Beady Eye.

Till minnet av detta fantastiska band så kommer här låten "Whatever" som inte finns med på någon skiva utan släpptes i december 1994 som en singel. Du ser här ett hungrigt Oasis som precis hade slagit igenom.

/ Live Forever

The Beautiful South..

Utav dessa många brittiska band så ligger The Beautiful South mig väldigt nära hjärtat. Anledningarna är många. De har tre olika dynamiska sångare, med socialisten och Sheffied United supportern Paul Heaton i spetsen, och de fångar båda den jazziga och rockiga delen av den brittiska popen i sitt sound. Texterna är också väldigt verklighetsnära.

Bandet har släppt ett antal album som är minnesvärda. Bland annat debuten "Welcome to the Beatiful South" och "0898". Låtarna "A Little Time" och "Song For Whoever" kan räknas som de mest kändaste.

Men klippet jag tänker länka är Live från Anfield 1997, The Beautiful South - Good As Gold Stupid As Mud:

/ Live Forever

Nationell strejk att vänta i England..

Från BBC rapporteras det om att de tre största fackförbunden i England planerar en stor strejk inom kort. Unison, Unite, the GMB och the Fire Brigades' Union är några av de delaktiga fackförbunden. Ledare för Unison's Dave Prentis berättar på TUC, Trade Union Congress, att det är nu det gäller, de kommer kämpa för sitt liv.

Strejken gäller offentligt anställda som har fått frysta löner och inte fått ut någon lön på länge medans ministerna kommer få höjda löner. Det går heller inte att bortse att privatiseringarna och nedskärningarna som fått folk arbetslösa är en stor del i det hela. New Labour ledaren Ed Milibrand var på besök på TUCs årskonferens och blev där häcklad för att han tyckte det var fel att strejka i juni.

Motståndet mot The Tories och Demokraternas regering är väldigt stor och klassmotsättningar är större än på länge i England. Vilket "London Riots" och kravaller mot nedskärningar har visat de senaste åren. Klasskampen på de brittiska öarna hårdnar, minst sagt.

/ Live Forever

S.C.U.M..

Post-punk från sydöstra London. Nej, det är inte redan nämnda The Horrors jag pratar om, utan det är albumdebuterande S.C.U.M. Med tydlig inspiration från föregångarna Joy Division levererar de brittisk post-punk i världsklass med ypperliga baslinjer och en sångröst i Ian Curtis klass.

Debutalbumet "Again Into Eyes" släppte alldeles nyligen. Rättare sagt den 12:e september. Av brittiska musiktidningen NME har de fått en 8 av 10.

Ett viktigt datum att komma ihåg för alla er som följer denna bloggen är datumet den 11:e november. Då är S.C.U.M förband till The Horrors på Debaser Slussen, i vad jag tror kommer klassas som en legendarisk spelning senare. Rekommenderar er att inte missa den!



Här är S.C.U.M - Whitechapel: 

/ Live Forever

New Order återförenat - utan Peter Hook..

Klassiska Manchester bandet New Order har gått ut med att de ska återförenas för två spelningar i Brussel och Paris i oktober för att samla in pengar för en gammal kompis som blivit sjuk. Men de gör det utan orginalbassisten Peter Hook. Sedan New Order splittrades 2007 har relationerna varit allt annat än bra mellan bland annat Peter Hook och sångaren Bernard Summer.

Peter Hook har uttalat sig om den här återföreningen och dessa är hans ord: "I first I heard about this on Monday and it has taken me completely by surprise! Everyone knows that NEW ORDER without PETER HOOK is like QUEEN without FREDDIE MERCURY, U2 without THE EDGE, SOOTY without SWEEP!"

"On a more serious note, I do not understand the decision THE OTHER THREE have taken. I wish they had approached me first. I do not agree with the methods they have used and feel it would have been courteous and professional to have spoken to me in advance of the announcements. It is very sad."

Riktigt tråkigt att sånt här ska hända. Speciellt med tanke på New Orders storhet. Känslan, texterna, syntarna. Men här är i alla fall ett av New Orders mästerverk. New Order - True Faith. 

/ Live Forever

The Streets...

En av de få hiphop artister som undertecknad lyssnar på är Mike Skinners The Streets. Mike Skinner från Birmingham beskriver arbetarklasskänslan jävligt bra. Exempelvis fylleslagsmål på en blöt lördagskväll, tomt i plånboken och kärleksproblem. Känslan i texterna är så fantastiska verkliga i den vanliga människans vardag. Det reflekteras också i videos som utmärkta "Dry Your Eyes", "Blinded By The Lights" och "Fit But You Know It".

Men The Streets finns inte längre. Efter hela årton år och fem studioskivor tog det slut i samband med Reading Festival i somras. Till minnet av detta fantastiska band så kommer här The Streets - Fit But You Know It & Going Through Hell från Reading Festival 2011.

/ Live Forever

Peter Hook: The Haçienda How Not To Run A Club

Den klassiska nattklubben The Haçienda huserade i Manchester från början av 80-talet till nästan slutet av 90-talet. Delägaren Peter Hook(Joy Division, New Order) berättar hur om det var att driva den legendariska nattklubben som så många har talat om, där legendariska band som New Order, Happy Mondays och The Stone Roses inte var några ovanliga gäster på scenen precis.

Boken berättar historier om hur dåligt ekonomiskt en klubb kan skötas, men samtidigt få två genrer som Acid House och Madchester att få ett riktigt genomslag i England och i världen. Från sin storhetsperiod i slutet av 80-talet och början av 90-talet med Ecstasy och andra droger , till det bittra slutet kantrat av gängbråk. För många personer blev The Haçienda en nattklubb som betydde oerhört mycket för dem personligen.

På ett träffsäkert och humoristiskt sätt känner man av tidsandan och hur underbara alla festkvällar kan vara. Boken rekommenderas starkt.

/ Live Forever

Little Man Tate..

Stålstaden Sheffield har visat sig vara en stad som levererar musikaliskt. Förutom de mer kända Arctic Monkeys, så finns det ett annat underbart indierock band. Bandet heter Little Man Tate. Bandet bildades faktiskt samma år som Arctic Monkeys och släppte två album.

Dessvärre finns inte bandet mer då de la ner 2009. Men här är Sexy In Latin från debuten About What You Know.

Little Man Tate - Sexy In Latin

/ Live Forever

We'll Live And Die In These Towns..

I staden Coventry hittar vi trion The Enemy, brittiskt indierock av den högsta sortens klass och rang. Debuten, som kom år 2007, We'll Live And Die In These Towns gick rakt in som nummer ett på den brittiska topplistan. Genom åren har de varit förband åt storheter som Oasis, Kasabian och Kaiser Cheifs bland annat.

Låten We'll Live And Die In These Towns handlar om det charmiga om att bo kvar i sin hemstad och åldras med den, med allt vad det innebär både positivt och negativt. Videon berättar mer.

The Enemy - We'll Live And Die In These Towns

/ Live Forever

This Is England '86

This Is England (2006) blev en snabb succé. Filmen kretsade om ett gäng skinheads i Englands förort och deras livsstil i 80-talets England. 2010 kom en uppföljare, en miniserie i fyra delar som undertecknat nu har sett.

Uppföljaren följer Shaun, Lol, Woody, Smell och Milky tre år efter de tragiska händelserna som slutade med att Milky blev knivhuggen. Mycket är också sig likt, men vissa saker har förändrats. Shaun umgås inte längre med det gamla gänget exempelvis inledningsvis.

 

Serien kretsar inte så mycket om skinhead kulturen, som filmen gjorde, utan har bytt fokus på dåtidens nuvarande tidsanda med mod revival scenen och karaktärernas personliga problem med kärlek och familjebekymmer. Tidsandan med massarbetslöshet, Marget Thatchers nyliberalism och kris i arbetarklassfamiljer har en central roll genom hela serien.

Vi får alltså följa deras privatliv med ett djupare kliv in i det förflutna och framtiden. Till skillnad från första filmen så är den filmen på ett mycket djupare nivå. Filmen har också ett fokus på Fotbolls-VM som spelades 1986, där förövrigt England åker ut efter att Diego Maradona gör "guds hand" mål.

Som alltid i brittiska filmer så är soundtracket helt klockrent. The Jam, The Housemartins, Billy Bragg, Style Council och The Buzzcocks bland annat gör att filmen får en extra dimension.

This Is England '86 rekommenderas starkt att se.

/ Live Forever

Roots Hall - Love it!

Om du råkar befinna dig i London en helg och har ångest inför vilken match du ska välja att se. Du kanske funderar på att åka och se något av Premier League lagen Chelsea, Arsenal eller Tottenham. Då rekommenderar jag istället att ta tåget två timmar nordost till Essex och närmare bestämt Southend. För ett besök på Southend United FC hemmaplan Roots Hall är mycket sevärt.

Arenan ligger nämligen mitt i ett slitet klassiskt engelskt bostadsområde. Jag och två av mina resekompisar tog oss dit en fredag för att se Southend-Charlton. Vi blev kära på direkten. En intim arena som tar 12,392 åskådare, där man redan efter ett par minuter kände sig som en i familjen. Det var en liten organiserad, ja ska man kalla det klack, där folk stod upp. Men folk från alla sektioner startade ramsor under hela matchen.

Southends supportrar definierar inte sig som London, utan definierar sig som Southend helt enkelt. Men om du vill ta chansen att se fotboll på Roots Hall och Southend måste du snabba sig, för Southend planerar tyvärr att bygga en ny arena.

/ Live Forever

So This Is Great Britain?

Återigen är det från London dagens musiktips kommer ifrån. Rättare sagt norra London kommer The Holloways ifrån. Dock så har The Holloways så sent som i maj klargjort att de inte längre existerar som band. Sista spelningen gjordes 23 maj. De hann släppa två album.

Den här låten hämtar jag ifrån debutalbumet "So This Is Great Britain?" utkommet 2007. Musiken är tydligt influerad av The Libertines. Här är The Holloways -  Generator:

/ Live Forever

What else you gonna do on a Saturday? Part Two

I botten så tror jag det är sju lag det står mellan. Det är de tre nykomlingarna, Queens Park Rangers, Swansea och Norwich. Midlandslagen West Bromwich Albion och Wolverhampton. Slutligen Blackburn och Wigan. Queens Park Rangers ägs av supermiljardärer, Flavio Briatore och Bernie Ecclestone, som gjort sig kända i Formel 1 branschen. Så de är väldigt intressanta, varför? Jo, de investerar inte alls mycket i laget..

Så kan börja med Queens Park Rangers. QPR satsar på gamla rutinerade spelare för att klara första säsongen i Premier League. Kieron Dyer och Jay Bothroyd har värvats in gratis. Anfallaren DJ Campbell har också värvats in. Det är väldigt intressanta namn och bra för att vara en nykomling.

Wales har fått sitt första lagen någonsin i Premier League. Det är inte Cardiff som man kan ha trott efter att ha varit nära många säsonger, utan det är rivalerna Swansea som lyckats ta sig upp. Väldigt kul. Swansea såg jag i Play Off-finalen förra året och imponerade av deras offensiv. Kommer den gå hem även i Premier League? Skyttekungen från Championship förra säsongen, Danny Graham, har anslutit från Watford och Leroy Lita från Middlesbrough. Den mest intressantaste nykomlingen.

Norwich lyckades med konsttycket att gå upp till Premier League som nykomlingar i Championship. En bragd utan dess lika. Riktigt kul om man även lyckas i år. Har bland annat satsat på att låna in spelare från Man United och Tottenham. Anfallstalangen James Vaughan från Everton har också hämtats in gratis. Norwich kanske är för många känt för en viss matchtröja de haft. Vacker matchtröja va? Manager är förövrigt den gamle skotska mittfältaren Paul Lambert.

West Bromwich Albion var nära att åka ur förra säsongen, men Roy Hodgson fick fart på laget. Bland nyförvärven är det den nygamla mittfältaren Zoltan Gera och inlånade målvakten Ben Foster från Birmingham. Ska bli intressant att se vad Hodgson kan göra från säsongssstart.

Wolverhampton har lyckats behålla sina bästa spelare och värvat in Jamie O´Hara, Tottenham, och Roger Johnson, Birmingham, för att stärka upp. Roger Johnson får ett stort ansvar i backlinjen och Kevin Doyle måste göra mål där framme.

Blackburn är laget som är en av de fyra klubbarna som någonsin vunnit Premier League. Dock var det väldigt längesen. Tunga pjäser som i talangen Phil Jones och målskytten Roque Santa Cruz har försvunnit, ersatt har man gjort med David Goodwille från Dundee United. Ägarna har lovat fler nyförvärv innan fönstret stänger.

Till slut har vi Wigan, ett Wigan som var verkligen på vippen att åka ur förra säsongen. Man har förlorat Charles N’Zogbia till Aston Villa, Tom Cleverley åter till Man United efter lån förra säsongen. Spanjoren, tränaren Roberto Martinez, har en intressant spelfilosofi. Ali Al-Habsi är ett målvaktsnyförvärv, det som sticker ut mest hittils på värvningsfronten.

What else you gonna do on a Saturday? Part One

På lördag drar då Premier League säsongen 2011/2012 igång. Världens bästa liga. Som vi anglofiler har väntat. Frågeställningarna är många intressanta som ska besvaras under säsongen. Till exempel, kommer Man City bli bästa laget i staden och kommer Liverpool kunna utmana på allvar igen? Och hur står sig walesiska laget Swansea i Premier League?

Jag börjar med toppen, där det ser mer intressant ut än på länge. Tottenham har lyckats behålla en väldigt stark trupp, och då räknar jag med att Luka Modric stannar, men man saknar en riktigt bra målskytt. Varken Defoe eller Crouch är sådana. Därav tror jag de inte är med i toppstriden nästa år. Men med lite flyt tror jag de kan ta fjärdeplatsen.

För Arsenal tror jag verkligen inte på denna säsong. Fabregas verkar väldigt nära Barcelona och i och med det så tror jag deras guldchanser är borta. Ryo Miyaichi och Gervinho har förvisso blivit signade. Men tillsammans med Tottenham får de göra upp om fjärdeplatsen. Men kommer Arsenal in med en riktigt bra ersättare till Fabregas kanske det blir andra bullar.

Liverpool har värvat riktigt intressant på mittfältet i form av tre engelsmän. Stewart Downing, Charlie Adam och Jordan Henderson. Kommer de då kunna utmana i titelracet i år? Ja, kanske det. Dock skulle de behöva en bra anfallare till. Men får de ordning på spelet så blir de definitivt att räkna med.
 
Chelsea var de som var närmaste att rubba United förra säsongen. I årets Silly Season har man hittils förstärkt med Anderlecht talangen Lukaku, för att man ska vara med i allvar i år gäller det att man får det att funka i anfallet mellan Torres och Drogba främst. Dessutom har man Mourinhos gamla adept Villas-Boas som tränare. Intressant är bara förnamnet.

Manchester City är de som värvats störst och bäst. Föga oväntat med tänka på vilka rikedomar man rör sig med på marknaden. Sergio Aguero har tillkommit och tillsammas med Edin Dzeko bildar de Premier Leagues intressantaste anfallspar. Om sedan Tevez stannar så blir det ännu bättre. I år har City alla förutsättningar för att äntligen ta klivet längst upp på toppen.

Manchester United får alltså se upp i år. Men detta lagbygge är det svårt att inte imponeras av. Det är ett kollektivt lagbygge som är väldigt svårt att bryta ner. Inför årets säsong har man värvat yttern Ashley Young, målvakten David De Gea och backtalangen Phil Jones. De Gea måste leverera i målet för att guldet ska bli möjligen igen. Tung uppgift!

The Courteeners..

Sångaren heter Liam, De är uppväxta i Middleton åtta kilometer utanför Manchester. De spelar brittisk pop. Men nej, det är inte Oasis jag pratar om. Utan det är The Courteeners. The Courteeners bevisar att musikstaden Manchester, med artister som redan nämnda Oasis, The Smiths och Stone Roses fortfarande håller väldigt hög kvalité.

The Courteeners bildades 2006 och släppte 2010 sin andra platta "Falcon". Den här låten, "The Opener", handlar om att älska sin hemstad och längtan efter den. Om Manchester i detta fall.

/ Live Forever

The Courteeners - The Opener

London Riots..

Londons förorter brinner. Det har också spridit sig till Birmingham, Liverpool och Leeds rapporteras det om. Arbetarklassen är jävligt piss off, minst sagt. Det som startade det hela upploppet var polisens dödsskjutning av en fyrabarnsfar. Kravallerna beskrivs i media som en av de värsta på väldigt länge och väldigt mycket har blivit förort.

Men ska vi vara förvånade?

Nej, det här är ett resultat av social oro och socialt uppror. Precis som när det annonserades att 400 000 skulle bli av med sina jobb i den offentliga sektorn så reagerar folket på försämringarna. Hatet och ilskan har legat och gnor och i och med händelsen av dödsskjutningen så rann det över.

Det här är ett resultat av årtionden av privatiseringar och nyliberalism. Regeringen, ledda av Tories, väntas göra ännu mer nedskärningar i framtiden. Klasskampen i England fortsätter. Detta klipp berättar sanningen om hur det verkligen står till i England:

/ Live Forever

Det brittiska skådespelet

Man kan anstränga sig å det yttersta för att framstå som en britt. Man kan köpa ”rätt” kläder, lyssna på ”rätt” musik, använda ”rätt” vardagsfraser och anamma Liam Gallaghers vaggande gångstil. Att dra upp en karta i centrala London är en dödssynd. Det går så långt att man försöker klura ut hur man bäst går tillväga för att odla den avlånga brittiska ölmagen.

Men till vilken nytta? Lika jävla fullt står det turist djupt ingraverat i pannan så fort man kliver av planet på Heathrow. När man sedan ska beställa pints (… man har faktiskt nått insikten att polarna också vill ha) med vad man anser är sin mest slipade engelska accent, ja, då blir det måhända bara värre. Man avslöjar sig direkt, ger upp och börjar muttra på ett bittert svenskt vis att alla småmynt gör plånboken för tjock.

Att leva länge på de brittiska öarna skulle sannolikt göra bluffen mer trovärdig, men att verka naturligt brittisk utan att vara britt, det är kort sagt en konstart. Och de som lyckas absolut bäst med denna konst är de som inte ens är medvetna om det – som Lasse i SVT:s kultserie Snickeriet. Ryck Lasse ur kontexten ”träslöjd för förståndshandikappade östgötar” och placera honom i kontexten ”ruffig pub på bakgata i södra London”. Lasse och miljön. Miljön och Lasse. Konsonans.

The Horrors..

Gillar du Joy Division? Då bör du definitivt kolla upp The Horrors. The Horrors kommer ifrån Southend-on-sea i Essex. I och med släppet av "Skying" så har de slagit igenom riktigt stort i England. Detta är deras tredje skiva.

Med den framstående låten Still Life från Skying så kommer de till Debaser Slusen en fredag den 11:e november. En spelning som på förhand lockar väldigt mycket och jag tror ingen kommer bli besviken om man väl är där.

Tidningen NME går till och med så långt att de kallar The Horrors för brittiska öarnas bästa band. Så långt vill jag inte gå än, men skivan är verkligen något att rekommendera.

Här är låten Still Life:

The Death Of You And Me..

Så då har då Noel Gallagher's High Flying Birds släppt första videon. Det är låten "The Death Of You And Me" som har släppts för allmänheten. Redan efter ett par lyssningar så kan man konstatera att Noel Gallagher kommer slå sin brorsa band Beady Eye med hästlängder.

Noel Gallaghers unika talang för att skriva låtar är nästan omöjligt att slå. Detta soloalbum kommer bli riktigt bra. Det släpps som sagts i oktober. Nu har det också släppts tre live spelningar. Dublin 23 oktober, Edinburgh 27 oktober och London 29 oktober är spelplatserna. Rekommenderar ni som har möjlighet att åka på någon av dessa. Av erfarenhet så kan jag säga att både London och Edinburgh är två underbara städer.
Men låt oss också hoppas att Sverige finns med i tankarna. Här är videon:

Noel Gallagher's High Flying Birds - The Death Of You And Me

/ Live Forever

Biljettpriserna i Premier League säsongen 2011/2012.

BBC har gjort en undersökning om hur det står till med biljettpriserna för årets säsong i Premier League som snart inleds. Det har visat sig, som väntat, att priserna är skyhöga. I takt med att den moderna fotbollen har gjort sitt intåg i brittisk fotboll så har det märkt av sig på priserna och vilken klass som oftast sorteras ut på läktaren.

Engelska högsta ligans läktare har av tradition alltid dominerats av arbetarklassens, medans nuförtiden så har medelklassen och överklassen gjort ett större intåg då de rent ut sagt är de som har råd att gå på mer matcher. Fotbollen har då blivit en uppenbar klassfråga.

I och med BBCs undersökning så kan man se klar skillnad mellan olika lag. Bland annat så har Arsenal den dyraste matchbiljetten (100 pund). Deras billigaste är ungefär i klass med Newcastle och Blackburn dyraste biljetter(37 pund). Antagligen så är det marknadsläget för laget som avgör prisläget.

Carrow Road, Norwich.

En annan intressant jämförelse är att Stoke och Man City ungefär har samma prisläge på sina matcher. Stoke är till och med lite dyrare än Champions League laget Man City. Även nykomlingarna Norwich slår Man City. Det är några intressanta jämförelser. I övrigt så ser jag väldigt mycket fram emot årets säsong!

Hela undersökningen finns att läsa här.

/ Live Forever

The Farm..

Vi håller oss kvar i de norra regionerna av England. Men rör oss mot Liverpool där vi finner 80-tals bandet The Farm. Med tydliga influenser av den berömda genren Madchester och texter från nyliberalismens England så visar detta band, vars sångare Peter Hooton är uttalad socialist och Liverpool supporter, var det berömda skåpet ska stå.

The Farm är kanske mest känd för låten "All Together Now". Låten som handlar om vad de i bandet mest intresserade sig för. Socialism, brödskap och fotboll. 1994 spelade The Farm låten på de sista Merseyside derbyt innan ståplatsen försvann inom Premier League. Moderna fotbollens intåg med andra ord..

Men det är inte "All Together Now" jag tänker tipsa om. Utan det är detta mästerverk..


The Farm - Mind

/ Live Forever

Suck It and See..

Låt oss bege oss iväg från huvudstaden till norra delen av England. Närmare bestämt stålstaden Sheffield. Stadens okrönte indierock giganter Arctic Monkeys har släppts sitt fjärde album detta år. "Suck It and See" har ett lite tyngre sound på vissa låtar, men hur som helst så är det en riktigt bra skiva.

Sångaren Alex Turner som förövrigt är riktigt aktiv på skrivarfronten de senaste åren. Han har hunnit med, trots sin ringa ålder, att spela in musik till en film, och haft ett projekt tillsammans med sångaren i The Rascals som heter The Last Shadow Puppets. Mer om dem senare. Här är i alla fall..

Arctic Monkeys - Suck It and See

/ Live Forever

Another Sunny Day..

..är ett alldeles underbart indiepop band, även dem är från London. Om du gillar The Smiths så bör du även gilla Another Sunny Day. Bandet släppte tyvärr bara en fullängdare, men kvalitén på den är fruktansvärd bra. Gitarrslingorna, rösten och de hjärtskärande texterna om olycklig kärlek gör det hela väldigt magiskt.

Här är Another Sunny Day - You Should All Be Murdered:


/ Live Forever

Never buy the Sun!

Den oerhört fruktansvärda katastrofen 1989 i Hillsborough Stadium, Sheffield, har många hört talas om. Det var då folk vällde in på arenan sedan säkerhet valt att öppna grindarna för att trycket var för stort vid entrén. Konsekvenserna blev att 96 Liverpool Supportrar trängdes ihjäl. Den mest överlägsna tragiska händelsen i Liverpool Fotboll Club.

Ett efterspel till detta var att tidningen The Sun påstod att Liverpool supportrar skulle urinerat och rånat sina egna fans. En nyhet som låter orealistisk på förhand, varför skulle supportrar till samma lag urinera på deras fotbollsbröder?

En sedan nyhet gjorde att hela staden Liverpool reagerade på detta skitsnack väldigt starkt. Många i hamnstaden började bojkotta The Sun och efter den här händelsen så har försäljningen gått ner väldigt mycket i Liverpool och The Sun har aldrig återhämtat sig i Liverpool efter det här. En siffra som nämns är att det gått ner från 200 000 till 12 000 upplagor.

In Memory..

Nu många år efteråt har den folkkära och socialistiska artisten Billy Bragg gjort en låt som heter "Never buy The Sun!" Budskapet är fortfarande klockrent.

Slutsatsen är att media drivs av en kapitalistisk agenda som försöker sprida lögner om den brittiska arbetarklassens fotbollssupportrar enbart för att sälja mer nummer. Här kommer låten:

/ Live Forever

Don't Look Back Into The Sun..

..är en låt som verkligen kan få en på bra humör när det kan känns tungt och jobbigt en söndag. Oavsett vilka orsaker det är. För att minnas det underbara och näst intill perfekta bandet The Libertines med radarparet Carl Barat och Peter Doherty.

Från London, här är The Libertines - Don't Look Back Into The Sun.

/ Live Forever

What did you expect from The Vaccines?

Ja, så heter debutplattan från The Vaccines, London. Plattan som i år verkligen har kommit många brittiska pop älskare väldigt nära hjärtat och fått dem att hoppas på en ny gyllene era. När väl bandet uppträdde på Peace And Love i Borlänge så kom inte ens undertecknad in på spelområdet där de spelade. Så stora har de redan hunnit blivit.

Debutplattan går fortfarande väldigt varmt hos mig. Ja, den går helt enkelt inte att sluta lyssna på. Brittisk pop 2011 när den är som bäst. Här är deras femte musikvideo:

The Vaccines - All In White

/ Live Forever

Brittisk casualkultur..

De brittiska öarna har alltid haft problem med huliganism bland deras fotbollsälskande befolkning. Under 70, 80 och även 90-talet var det i princip stora slagsmål varje helg i samband med fotboll. En massa öl, adrenalin och kärlek till det lokala fotbollslaget var de främsta orsakerna.

Det var en tid då ståplatsläktaren fortfarande existerade och då arbetarklassen var den dominerade aktören på arenan. Det var också en tid innan den moderna fotbollen hade gripit tag om fotbollen och gjort om den till en enorm marknad om att investera pengar och göra vinst på allt som rör sig inom den.

Men det som också förknippades med huliganerna är deras klädstil. Märkeskläder som Ellesse, FILA, Sergio Tacchini och senare även Stone Island var bland de kändaste på läktaren. Hela livsstilen med att följa ett lag och samtidigt klä sig väldigt vackert blev synonymt bland den brittiska arbetarklassen. En bra sida att kolla in bland annat märket Ellesse så rekommenderar jag 80s Casual Classic som finns på vår länklista längst upp till höger.

Ellesse

För filmtips om casualkulturen rekommenderas starkt Football Factory, Away Days och The Firm. Fångar verkligen upp känslan och stämningen när det begav sig.

/ Live Forever

Noel Gallagher's High Flying Birds

Det har pratat länge om Noel Gallaghers efterlängtade soloplatta. Faktiskt ända sedan Oasis splittrades sommaren 2009. Men för några veckor sedan så bekräftade Noel att två(!) soloskivor är pågång. Den första faktiskt redan i mitten av oktober. Bandet kommer heta "Noel Gallagher's High Flying Birds". Den andra skivan är fortfarande utan ett riktigt namn, men är redan inspelad och beräknas släppas 2012. Geniet har alltså inte legat på latsidan precis.

Första singeln "The Death Of You And Me" släpps den 21:a augusti. Också att rapportera är om den berömda syskonkärleken mellan bröderna Gallagher som nu dragit igång igen. Lär ju inte bli mindre med det nu när båda är aktiva igen..

/Live Forever

An Idiot Abroad 2!

Den stora succén med Karl Pilkington i huvudrollen, med de två producenterna Stephen Mercant och Ricky Gervais, "An Idiot Abroad" kommer få en uppföljare, rapporterar RTE. "An Idiot Abroad" handlade om hur den trångsynte och ifrågasättande brittiska Karl Pilkington åkte runt och upplevde de sju underverken i världen. På ett husmoriskt sätt så filmades resan och sändes i åtta delar i England och sedan även i SVT.

Uppföljaren kommer handla om att Karl nu gör saker man måste gjort innan man dör. Detta kommer han bland annat att göra: "Karl will be dispatched to far flung corners of the world to complete his definitive bucket list - such as swimming with dolphins, travelling Route 66 and staying on a desert island - in an attempt to prove whether they really are what they're cracked up to be."

Programmet börjar sändas den 1:a september i England på Sky 1 i åtta delar. Återstår att se när det kommer till Sverige..

/Live Forever

Switchblade Smiles..

Giganterna Kasabian från Leicester har släppt videon till nya singeln "Switchblade Smiles". Det man kan höra av videon så är det en tydligen återgång till soundet från den självbetitlade debuten från 2004. De elektroniska inslagen i musiken, som främst den tidigare medlemmen Karloff bidrog med, kommer här tillbaka i en otrolig energi.

Kasabian har dock aldrig varit i Sverige och spelat, visst borde det vara dags snart för ett av de brittiska öarna mest underskattade band?

Detta kommer bli Kasabians fjärde skiva. Den kommer heta "Velicaptor!" och släpps i september. Hösten kommer onekligen bli intressant..

Kasabian - Switchblade Smiles

/Live Forever

On the stage in my hometown..

Så låter en rad ur The Views tredje skiva som kom i år. The View är enligt mig det bästa skotska bandet nu 2011. Ja, bättre än Glasvegas. Sen den första skivan "Hats Off To The Buskers" har de mognat musikaliskt och låter bättre än någonsin. Indierockarna The View kommer från staden Dundee, och man kan bara anta att medlemmar antingen håller på Dundee United eller Dundee FC i fotboll. Oavsett, så kan jag fastslå att "Bread And Circuses" är en av de bästa popskivorna 2011.

Här är "Grace" från skivan "Bread And Circuses":

/ Live Forever

Beady Eye - Blue Moon/The Beat Goes On

Vi rivstartar bloggen med ett inlägg om bandet Beady Eye. Ni vet, Liam Gallaghers nya band efter Oasis. Vi var nog många som var väldigt rädda för att det skulle låta rent åt helvete med tanke på att hans bror Noel stod för det mesta textmässigt genom åren i Oasis. Men det låter faktiskt ganska bra. Faktiskt bättre än Oasis sista platta till och med vågar jag påstå.

Som varje brittisk popband så har de alltid en stor anknytning till sin hemstad och dess fotbollslag. I Liams fall så är det såklart Manchester City som gäller. Här tolkar Beady Eye klassikern Blue Moon och framför sedan The Beat Goes On från deras debut.

/Live Forever

Välkommen!

Den här bloggen handlar om Storbritannien. Den handlar dock inte om det brittiska imperiet som sådant utan om de människor som, i ruinerna efter den hårdföra högerpolitiken, har levt och format sin egen kultur inom det. Den handlar om träningsbyxor från Adidas, om vattenkammat hår, om det vackra i långa rader av tegelhus, om det naturliga i att dricka öl på en tisdagsförmiddag och om det genuina i att följa ett lokalt fotbollslag i tredjedivisionen. Den handlar om kombinationen av artighet och arrogans; om att resa sig för pensionärer på bussen och sträcka upp två fingrar i luften åt Rupert Murdoch, Margaret Thatcher och den jävla onanisten till domare. Den handlar kort och gott, och i stort och smått, om kultur och politik ur ett brittiskt arbetarklassperspektiv – om precis det Storbritannien som vi har kommit att älska. Cheers mate!