2012s bästa låtar.

2012 närmar sig sitt slut. Ett år fyllt med musik och skivor från bland annat brittiska storheter som Mumford and Sons och Coldplay, men inget utav dessa band platser på denna listan. Det säger det mesta om att det har varit ett riktigt bra musik år.

Denna listan tog mig en ganska lång funderare att bestämma vilka låtar som platser och vilka som inte platser. Men här är listan, och kommentera gärna om det är någon låt som ni saknar!




10: First of My Kind - Miles Kane
Förra året släppte Miles Kane, fd The Rascals och The Last Shadow Puppets, sin debutskiva som blev en riktigt succé. Med sin charm till 60-tals rock och sin fräcka attityd släppte han i år en EP som låten First of My Kind är med på.
 
9: Like a Dancer - The Enemy
The Enemy har uttryckt sig själva att verkligen vilja slå igenom och till skillnad från förra skivans flopp rent försäljningsmässigt så har de här tagit ytterligare ett steg framåt. Like a Dancer är en riktigt bra rocklåt med bra riff och enkla texter.
 
8: Chevy Thunder - Spector
Årets debutanter är verkligen Spector! Med sin charmiga indiepop från London kan de nå riktigt långt om de spelar sina kort rätt i framtiden. Energisk låt med många olika influenser som sammansmälts till en riktigt bra låt.


7: Narcotic Farm - Kasabian
I singeln till Goodbye Kiss så släppte de 2012 b-sidan Narcotic Farm. Narcotic Farm är låten som påminner mig om Kasabians storhet. Med ett funkigt rock/pop sound så utvecklas de hela tiden och blir faktiskt bättre och bättre! Englands just nu överlägset bästa band i mitt tycke.

6: Fiction - The XX
The XXs spelningar framkallar specifikt ett ord för mig: Perfektion. Och det är just detta låten Fiction från nya skivan också gör. Magnifikt gitarr och basljud tillsammans med en väldigt fin sång.

5: When Your Gardens Overgrown - Paul Weller
Gamle Mod legenden Paul Weller från legendarisk The Jam fortsätter leverera bra musik. When Your Gardens Overgrown har ett pompöst och storslaget ljud. Länge leve Paul Weller!

4: Slide - Jake Bugg
Om man har medverkat i X-Factor så brukar det inte vara så intressant för undertecknat. Men när man har jämförst som en blandning av Arctic Monkeys och Bob Dylan av självaste Noel Gallagher så måste det vara värt att kolla upp. Magnifik låt av en magnifik artist.

3: Shine The Light - Reverend and The Makers
Sheffieldbaserade band som jag av nån anledning har missat. Partyrock i sitt yttersta som påminner en del om Kasabians sound. Shine The Light är en riktigt bra låt och jag skulle väldigt gärna se Reverend and The Makers på en svensk festival i sommar. Varför inte Hultsfred?

2: Under The Westway - Blur

Blur bestämde sig för att återförenas och förutom massa livespelningar så släppte de två låtar varav den ena är Under The Westway. Under The Westway är en låt som berör och inte så likt Blurs vanliga sound. Med Damon Albarn på både piano och sång så bevisar han återigen hur mångsidig han är som musiker.

1: Over The Border - Saint Etienne
Men årets bästa låt kommer från Saint Etienne. Denna fantastiska underbara låt har med sin text och musik sammansmällt till att handla om en vuxen kvinna reflektera över sin barndom och vad den inneburit för hennes liv.

"When I was 10 I wanted to explore the World
There were these older kids at school who'd gone all the way to Somerset
Just to see Peter Gabriel's house, Peter Gabriel from Genesis
They way they'd dressed, the way their hair fell over their coat collars
It all happened because of music, I wanted to know why"

/ Live Forever

Hillsborough: The Truth

Den 15:e april 1989 så dog 96 Liverpool supportrar vid Hillsborough fotbollsstadium i Sheffield när FA-Cup semifinalen mellan Liverpool-Nottingham skulle spelas. De 96 supportrar dog helt i onödan. Det är det författaren Phil Scraton vill visa med denna boken. Han går noggrant och systematiskt igenom hur tveksamt utredningen sköttes av polisen och hur frågesättningarna fortfarande finns kvar.

I efterspelet till katastrofen så skyllde media, stat och polisen katastrofen på de egna supportrarna. Anklagelserna handlade om att Liverpool supportrar skulle ha dödat sina egna genom att ha forcerat ingångarna självmant och därmed även vara kraftigt berusade så att de skulle ha urinerat på sina egna supportrar och även ha rånat dem. Phil Scraton visar med denna bok att polisen totalt misslyckades med att ta hand om de som skulle se matchen.

I stora rättegångar efter katastrofen försöker familjer tillsammans med sina advokater få reda på sanningen bakom deras döda söner i kamp mot poliser och myndigheter.

Hillsborough katastrofen påverkade den engelska fotbollen väldigt starkt. Den var startskottet på hur ståplatserna förbjuds i den engelska fotbollen och även hur Premier League introduceras.

"Hillsborough: The Truth" rekommenderas om du vill ha en riktigt bra redogörelserna om vad som hände den där mörka dagen 1989 och hur svårt det är få fram sanningen.


/ Live Forever

Route Irish.

Regissören Ken Loach har en stor filmrepertoar bakom sig. Bland annat skildringen av konflikten i Nordirland och Spanska Inbördeskriget. I denna film, Route Irish, skildrar han mysteriet bakom en engelskt soldats död i Irakkriget 2007 som undersöks av hans bästa vän Fergus.

Soldaten Frankie rapporteras ha dött på vägen Route Irish, som är en av den farligaste vägarna under Irakkriget, men hans vän Fergus, som också varit soldat, tror inte riktigt på den officiella sanningen och undersöker det hela på egen väg genom kontakter i Irak. Genom hans sökande berättas det historier om Frankies allt mer solidariserade med den Irakiska befolkningen som ogillas hos de andra soldaterna.

Filmen ger en bra berättelse om hur folk bryts ner totalt efter att ha deltagit i krig och ger ärr i resten av livet, om man ens överlever. I Irakkriget dog cirka 170 stycken brittiska soldater. Soldater som kom ifrån arbetarklassen. 170 stycken liv helt i onödan för kapitalistiska intressen.

/ Live Forever

Musik som värmer i mörkret.

Det var dessvärre ett tag sedan vi uppdaterade med nyheter, men nu kommer det tips på riktigt skön indie musik producerad från Brittiska Öarna 2012. Allt ifrån London, Sheffield och Manchester blir representerade.

Den väldigt unge killen Jake Bugg kom fram genom tävlingen X-Factor och har slagit igenom riktigt snabbt i och med sitt självbetitlade debutalbum med låtar som Trouble Town och Lightning Bolt. Noel Gallagher har sagt att han ser Bugg som en perfekt blandning mellan Arctic Monkeys och Bob Dylan vilket undertecknad kan hålla med om. Jake Bugg kommer till Stockholm den 14:e mars nästa år för att spela på Debaser Slussen. Missa inte!

Frontmannen i Madchester bandet The Charlatans, Tim Burgess, har också hunnit släppa sitt debutalbum som heter Oh No I Love You. Likt The Charlatans så levererar även Tim väldigt bra musik. Från debutalbum kan ni här lyssna på låten White.

Till sist vill jag tipsa om Sheffieldbaserade bandet Reverend and The Makers. Bandet har funnits sedan 2007 då de släppte debuten och har i år släppt skivan @Reverend_Makers som är en riktigt bra skiva. Bandet kan bäst beskrivas som partyindierock med väldigt starka inslag av elektronisk musik som gör att det hela passar perfekt på dansgolven. Här är låten Shine A Light:

/ Live Forever

The D.O.T

Dessvärre har bloggen varit väldigt dåligt uppdaterad under den senaste månaderna, men bra musik strömmar ändå ut ifrån Brittiska Öarna. Bland annat hiphopparen Mike Skinner, The Streets, projekt The D.O.T. Hela albumet finns att lyssna på Spotify: The D.O.T. – And That

Smakprov:

/ Live Forever

The View Live Debaser Slussen 24/9-2012

En efterlängtad europaturné gör att vi får se ett stopp i Stockholm av Skotska The View från staden Dundee. The View har precis denna månad släppt sitt fjärde album "Cheeky For A Reason". The View har trots sin debut från år 2007 lyckas undvika att besöka Sverige. Denna debut i Sverigesammanhang sker på gemytliga konsertstället Debaser Slussen.



Ett Debaser Slussen som denna måndagskväll nästan är helt fullt. The View kliver på nästan precis kl 21:00 och inleder med riviga Underneath The Lights och Grace för att sedan köra på hiten Wastle Little DJs. Det är inte så värst mycket mellansnack, utan det är musiken som talar. När väl frontmannen Kyle Falconer pratar så är det mycket humor inblandat, även fast den skotska dialekten är väldigt svår att förstå för en annan.


Hitparaden fortsätter sedan i ett häftigt tempo och Kyle Falconers riviga röst gör att rock känslan blir ännu starkare denna kväll. Balladen Face For The Radio blir ett välbehövligt avbrott för att sedan köra full fart igen med 5 Rebeccas, Same Jeans och Superstars Tradesman. Kvällen avslutas efter en och en halvtimme med att Kyle Falconer står ensam på scenen och framför Oasis klassikern Dont Look Back In Anger med en vacker allsång.


Sammanfattnings så kan jag lätt konstatera att grabbarna från Dundee gör ingen besviken med sin riviga indierock. Dessutom bjöds vi på hela tjugoen låtar! Här nedanför lägger jag upp spellistan från kvällen, jag kan ha någon låt fel eller så, men skriv gärna då:

Underneath The Lights
Grace
Wastle Little DJs
AB We Need Treatment
Wastelands
Bunker
Tragic Magic
Skag Trendy
Hole In The Bed
Realisition
Face For The Radio
The Glock
Happy
Street Lights
How Long
5 Rebeccas
Same Jeans
Superstar Tradesman
Sunday
Shock Horror
Dont Look Back In Anger

/ Live Forever

Premier League - 2012/2013 - Mitten/Botten

Nu till mitten och bottenstriden. Fjolårets överraskning här var Swansea, Stoke och Fulham. Det ska också bli väldigt intressant se hur de tre nykomlingarna Southampton, Reading och West Ham klarar sig i finrummet.

Vi börjar med Everton. Everton påminner väldigt mycket om mitt lag i Sverige, Gefle IF, då de alltid lyckats prestera max trots en usel ekonomi plus att de bästa spelarna alltid försvinner till bättre lag. Denna sommar har man förlorat den egna talangen Jack Rodwell till Man City och Tim Cahill till New York Red Bulls. Steven Pienaar och Steven Naismith har hämtas in. Jag tror Everton klarar sig att hålla sig på den övre halvan med hjälp av den fantastiske tränaren David Moyes.

Mysiga och väldigt brittiska, till spelstilen, Stoke City har haft en väldigt anonym tillvaro i transferfönstret i sommar. För anfallsspelet är det väldigt viktigt att targetspelaren Peter Crouch lyckas hålla en hög nivå hela säsongen och att Palacios levererar på mittfältet. Hamnar runt en mittenplacering.

 

För Sunderland har det också varit väldigt tyst. Tappat Asamoah Gyan och inte riktigt ersätt honom än, men det kommer nog. Med Martin O'Neill som tränare klarar de sig fint denna säsong. Queens Park Rangers har i år värvat riktigt starkt med Junior Hoilett, Park Ji-Sung och lånet Fabio Da Silva. I år bör man utan några problem undvika bottenstriden.

I London så bör nog Fulhams supportrar vara en del oroliga. Om Clint Dempsey lämnar för Liverpool så ser det tungt ut där framme. Dessutom så har Danny Murphy lämnat. Det krävs att nyförvärvet Mladen Petric presterar för att det ska bli en bra säsong. För Aston Villa krävs det en rejäl uppryckning från fjolårets katastrofala säsong. Nu har man fått in tränaren Paul Lambert som förhoppningsvis får fart på klubben. Inga kännbara förluster i sommar är viktigt.

Kan Swansea upprepa fjolårets succésäsong? Nej, det tror jag inte. Förlusten av tränaren Brendan Rodgers till Liverpool, där han tog med sig Joe Allen, och Sigurdsson till Spurs gör att det blir svårt. Nye tränaren Michael Laudrup får ett väldigt spännande uppdrag. Jag tror att de fixar kontraktet med deras inspirerande anfallsspel.

West Bromwich Albion har en ny tränare och har även fått en ny svensk. Själv tror jag inte på Markus Rosenberg men det ska bli väldigt intressant att se hur det går för honom. Det blir knappt, men jag tror Albions klarar sig kvar. West Ham lyckades klara av pressen och gick upp på direkten till finrummet. Har lyckats behålla samma lag som i Championship, men inte förstärkt riktigt rejält som man kunde trott. Som tur är är laget som är kvar en bra stomme för att undvika nedflyttning.

Klassiska Southampton är tillbaka. Man har en spännande trupp med spännande nyförvärv i form av ytterbacken Nathaniel Clyne och mittfältaren Steven Davis. Har en bra känsla att de överraskar och klarar sig kvar.

Vilka åker då ur Premier League?

Min vana trogen så tippar jag att Wigan åker ur. Förra året lyckades de med det helt osannolika att vinna sju av de nio resterande matcherna, vilket gjorde att de klarade sig kvar. Men i år tar det slut. Behöver värva mer för att klara sig. Norwich överraskade förra säsongen med en finfin tolfteplats. Förlusten av tränaren Paul Lambert tror jag gör att de får finna sig i botten. Slutligen så åker även nykomlingen Reading ur. Tycker inte de värvat tillräckligt för att klara av att vara kvar.

/ Live Forever

Premier League - 2012/2013 - Toppen

Det är återigen dags för att tippa världens bästa liga, Barclays Premier League säsongen 2012/2013! Årets upplaga ser som vanligt väldigt intressant ut och med stärkt självförtroende för undertecknad då jag tippade rätt vinnare förra säsongen så är jag väldigt förhoppningsfull att jag även ska ha rätt denna säsong.

Dramatisk avslutning när Manchester City vann ligan.

De mest intressanta frågorna man bör ställa sig inför årets säsong är bland annat om Manchester City kan försvara ligaguldet och kan klassiska West Ham klara sig kvar som nykomling?

Jag tänkte börja med att summera toppen.

Newcastle chokade troligen alla förra säsongen då de slutade femma. I år tror jag det blir en aningen svårare, de har inte tappat några nyckelspelare, men har inte heller förstärkt nämnvärt. Om de lyckas köpa tillbaka Andy Carroll skulle det betyda mycket, men det blir nog svårt att behålla en riktigt bra topplacering i kombination med Europaspel.

I Liverpool har det hänt en del genom sommaren. Legendaren Kenny Dalglish fick sparken och har ersättas av Swanseas tidigare manager Brendan Rodgers som ska försöka få Liverpool att spela attraktiv fotboll genom en 4-3-3 uppställning. Han har tagit med sig mittfältaren Joe Allen och den gamle Chelseaanfallaren Fabio Borini. Tappat slitvargen Craig Bellamy. Förhoppningsvis så kommer det in ytterligare två namn innan fönstret stänger och möjligen kan viktiga backen Daniel Agger lämna till City. Sammfattningsvis så tror jag dessvärre att laget får svårt att nå toppfyra utan hamnar precis utanför. Laget är helt enkelt inte tillräckligt bra.

Managerbyte i Tottenham också. Det är nog många Spurs supportrar som håller andan för att viktiga Luka Modric ska stanna, om han lämnar blir det svårt att ersätta och därmed behålla en riktigt bra placering. Man jobbar febrilt för att succén Adebayor ska bli en permanent värvning. Med lite flyt så kan det bli en toppfyra placering. För André Villas-Boas så står hans tränarrykte på spel..

För Arsenal såg Silly Season väldigt bra ut i tidigare i veckan med värvningar av tekniske yttern Santiago Cazorla, målkungen Olivier Giroud och Lukas Podolski. Men när det stod klart att Van Persie lämnar för Man United så ser det ytterligare ut som en säsong där Arsenal får kämpa för en fjärdeplats.

I år är verkligen en säsong då Chelsea ägare Roman verkligen öppnade upp plånboken för att visa att klubben vill vara med på allvar i år. En av franska ligan absolut största stjärna Eden Hazard och superlöftet Oscar från Brasilien har hämtas in. Tappat har man gjort Didier Drogba. Det finns också stor anledning till att tro att ytterligare en storspelare kan ansluta. Men frågan man ställer sig om Chelsea är: Kommer tränaren Di Matteo att klara att leverera i Premier League? Jag tror absolut de är med i titelracet, men inte ända fram.

Spännande nyförvärv i form av Eden Hazard.

 Manchester United har hämtat in väldigt spännande spelare. Shinji Kagawa från fjolårets succésäsong Dortmund och så nyss nämnda Robin Van Persie. Det är som vanligt ett väldigt imponerande lagbygge från Alex Fergusons sida, men bredden är inte alls lika stor som det andra Manchesterlaget..

...vilka jag tror tar hem det hela. Manchester City har förvisso inte värvat något stort än, men behållit exakt samma lag vilket gör att bredden fortfarande är helt fantastiskt. En helCarlos Tevez en säsong plus spelare som Kun Aguero, David Silva, plus eventuellt ett riktigt stort nyförvärv gör att jag tror att guldet hamnar på den blåa sidan av Manchester.

/ Live Forever

Acid House..

Madchester scenen bestod av mycket kända band internationallt sett, såsom The Stone Roses och Happy Mondays. Men det finns även band som inte riktigt nådde fram som storheterna, men var enormt populära på dansgolvet på det legendariska Hacienda i Manchester. Här får du smakprov från några fantastiska band i genren Acid House 80-tal:

                                               A Guy Called Gerald, Manchester.

 

808 State, Manchester.

The Shamen, Aberdeen.

S'Express, London.

/Live Forever

Mumford and Sons @ Peace and Love Festivalen

Det var alltså egentligen tänkt att folkindie gruppen Mumford and Sons skulle uppträda på Hultsfredsfestivalen, men då bröt sångaren Marcus Mumford handen och var därav tvungen att ställa in spelningen. Detta kan man göra sig lustig på om man inte vet att Marcus Mumford även spelar gitarr på vissa låtar.

Det briljanta Hultsfred då gjorde var att i samarbete med Peace and Love boka Mumford and Sons och så fick alla som hade biljett till dagen då Mumford and Sons skulle spela på Hultsfred gratis biljett till dagen då de skulle spela på Peace and Love. Därför hamnade jag på Peace and Love.

Stämningen var redan på topp när de äntrade scenen inför ett fullsatt Peace and Love. I en pompös mäktig folkorkester väller de fram och ljudbilden är helt perfekt. När sedan Little Lion Man spelas så blir allsångsfaktorn väldigt hög och Mumford and Sons gör det hela med en sån fin variation av mer tempomässiga låtar blandat med mer finstämda kärlekslåtar likt White Blank Page. Den vackra junikvällen blir allt vackrare när man inser deras storhet att få folk att uppmärksamma folkmusik som inte förknippas med stor mediaintresse precis.

Intressant också innehåller konserten också tre nya låtar. Lover of the Light, Below My Feet och Ghosts That We Knew. Alla tre låtar kommer finnas med på bandets kommande andra album som släpps i september och alla de tre låtarna låter alla som de kommer göra skivan minst lika lyckosam som debuten. Kvällen avslutas med det den började med, allsång, och nu med The Cave.

Här finns avslutningen av Sigh No More att beskåda:

/ Live Forever

September Not So Far Away..

När det väl blir september månad så kommer det släppas en mängd intressanta skivor från de brittiska musikutövarna. Här får ni en snabb genomgång av vad vi har att se fram emot. Glöm heller inte bort att skotska The View släpper sitt fjärde studioalbum nästa måndag och att Spector släpper debutalbumet i augusti.

Two Door Cinema Club

Efter succédebuten Tourist History från 2010 så har den nordirländska gruppen en del att leva upp till. Albumtrailern gör också att man inte behöver hålla förväntningarna nere. Beacon, som uppföljaren heter, förväntas bli lika mycket trallvänlig pop man kan förvänta sig. Tredje september släpps skivan.

The XX

Den oerhört briljanta och hyllade Londontrion är verkligen hur heta som helst just nu. En hyllad show på Hultsfredsfestivalen bevisade deras storhet. Jamie från XX säger såhär om nästa album Coexist: "We've all come back off tour and been partying a bit more. We left when we were 17 and we missed out on that chunk of our lives when everyone else was partying. Club music has definitely had an influence on the next record."

Smakprov från Coexist, elfte september, har släppts:

 

The Vaccines

Uppföljaren The Vaccines Come Of Age, tredje september, har väldigt mycket att leva upp. Frågan är om man klarar det, smakprovet som har släppts hittills har inte alls varit så lovande så man skulle vilja ha det. Lyssna här och avgör själv:

Tim Burgess

Frontmannen i Madchester gruppen The Charlatans Tim Burgess släpper sitt andra soloalbum den tjugofjärde september. Såhär berättar Tim själv om sina influenser till skivan som heter Oh No I Love You: “The root of this album goes right back to a Kurt Wagner show in Manchester.  It was the quietest yet the most powerful live performance I had ever seen and afterwards I carried Kurt's guitar to the car for him"


Mumford And Sons

Indiefolk bandet släpper andra skivan, som för tillfället inte har något namn, i september. Under tiden har man släppt ett antal låtar, såsom Enemy och Ghosts That We Knew. Mumford And Sons spelar förövrigt imorgon på Peace And Love festivalen i Borlänge. Undertecknad ska dit, så en rapport på bloggen är att vänta. 

/ Live Forever

 

Paul Weller - Sonic Kicks

Legendaren Paul Weller, född i Woking, trettiosju kilometer utanför London, var frontmannen i punkbandet The Jam och The Style Council. Paul började sin framgångsrika solokarriär i början av 90-talet något år efter The Style Council hade splittrats. Solokarriären har musikmässigt ett större fokus på poprock, med inslag av jazz och funk.

Paul Wellers solokarriär har som sagt gått alldeles lysande och han har sedan den självbetitlade debuten 1992 hunnit släppa hela tio album, varav det senaste i år som heter Sonik Kicks. Albumet gick in på första plats på Chart listan i England, som flera av hans tidigare album även gjort.

Njut här av When Your Garden's Overgrown från Sonik Kicks:

/ Live Forever

Paul Heaton..

Paul Heaton är faktiskt en av de musikerna jag verkligen tycker förtjänar att vara större än han faktiskt är i nuläget utanför Brittiska Öarna. För de flesta är han känd som fd sångare i The Housemartins och The Beautiful South. Han är uttalad socialist och genomför det i praktiken i sina tidigare band då alla bandmedlemmar har fått en lika stor del av kakan så att säga.

Han är född i Liverpool, men uppväxt i industristålstaden Sheffield. Sympatierna i fotboll förefaller således Sheffield United. Sedan The Beautiful South upphörde 2007 har han experimenterat en del med sin musik som soloartist. År 2010 gav han ut den countryinspirerade skivan Acid Country och har finns låten The Old Radio att lyssna på:

Nu har Paul precis släppt singeln Lust med projektet The 8th. The 8th projektet handlar om att åtta olika sånger framförs av åtta olika sångare som representerar alla åtta olika sinnen. Bland annat deltar en soulsångare och en fd medlem i The Beautiful south. Albumet kommer ut den andra juli. Singeln finns att höra hör:

/ Live Forever

Hultsfredsfestivalen 2012

Fyra dagar, fyra nätter i den charmiga småländska Folkets Park i Hultsfred. En liten ort som man vid den första anblicken verkligen inser att det förutom Hultsfredsfestivalen inte verkar så mycket annat som händer. Därav är det en ganska stor kontrakt och också väldigt glädjande att festivalen lyckas få dit så många stora brittiska artister likt The Stone Roses och Kasabian.

Här kommer några korta kommentarer över de artisterna som uppträdde under festivalens tre dagar, med störst fokus på de brittiska urvalet:


The Vaccines

Lyckas tyvärr inte förmedla samma känsla som de gör på skiva. Vet inte riktigt varför, men det var ungefär samma som när jag såg dem senast vid Debaser Medis. Både ljudbilden och inspirationen fanns inte denna kväll.

The Kooks

Debutenskivan Inside In/Inside Out som kom 2006 var jag förälskad i ett tag och hade därför väldigt höga förväntingar på detta giget. Tyvärr så besvarades de inte här. Framträdandet såg väldigt trött ut och jag är rätt så glad att jag valde att gå efter halva spelningen för att se...

Frank Turner

Vilket jävla drag det är på den här mannen! Folkrockaren Frank Turner och hans band Sleeping Souls bjöd på en show utav dess like inomhus i White Stage. Den tvekan jag hade innan övergick snabbt till entusiasm och en glädje att se allsången bland annat vid "Photosynthesis".


The Soundtrack Of Our Lives

Nåval, det finns bra band utanför England också. Tro det eller ej. TSOOL är ett bevis på det. Den sista turnen inledes här i Hultsfred och bandet verkade väldigt harmoniskt och glädjefullt. Frontmannen Ebbot var i riktigt storform och skojade friskt med publiken.

Miles Kane

Trots att Miles Kane är relativt färsk som soloartist och därav aldrig varit i Sverige innan så måste han blivit överväldigad av stödet han fick av publiken. Trycket som uppstod under öppningslåten Rearrange var galet. Den här killen kan med lite flyt bli jävligt stor.

                                    
The Stone Roses

Stone fucking Roses i lilla Hultsfred? Dröm eller verklighet? Såhär några dagar efter är det fortfarande väldigt svårt att förstå. Du ska aldrig ha för höga förväntningar inför en konsert du verkligen sett fram emot. Detta lyckades jag med. Konserten toppades med en Ian Brown i toppform med mästerverket I Am The Resurrection. Magi och kärlek i dess bästa form. Obeskrivlig känsla.

Justice

Satans vad tungt. Två fransmän, som kan ha varit bandet som lockade störst publik, levererade en riktig massiv spelning av electrohouse. Hela publikvhavet vid Green Stage förvandlades på bara ett par sekunder till ett stort hav av dansande massor i extas. Riktigt mäktig känsla, även om det ibland blev en del för långa remixar.

Spector

Jag har skrivit om detta Londonbaserade popband innan här på bloggen. Förväntningarna infriades och de var lika taggade som ett band som är redo att ta över världen. Låtar som Celestine och Chevy Thunder förgyller kvällen. Dessvärre fick bara halva spelningen min uppmärksamhet innan festivalens absoluta höjdpunkt tog vid..

Kasabian

Efter senaste konserten med Kasabian i Liverpool så trodde jag att det inte kunde bli bättre. Men med ett taggad band och en enormt taggad publik så var den först Sverigespelningen för Kasabian så explosiv den bara kunde bli. Väntan och glädjen för att se dem i Sveriges verkade vara lika stor för Kasabian som undertecknad. Har sagt det förr och säger det igen. Kasabian är det ledande pop/rockbandet från England!
 





The XX

Perfektionism och 100 % känsla är något som varje band vill eftersträva. Men väldigt få som klarar av detta fenomen. The XX är ett lysande exempel på ett band som klarar av det. Har aldrig förr sett ett band som verkligen utstrålar perfektionism som The XX gör. Helt otroligt vilken känsla de kan få fram med att i princip bara använda bas, keyboard och trummor. Ta bara låtarna Islands och Crystalised.

 S.C.U.M

Postpunkarna S.C.U.M har vid två tidigare tillfällen ställt in Sverigespelningar i Stockholm på grund av sjukdom, så nu var det verkligen efterlängtat att se dem.

Noel Gallaghers High Flying Birds

Älskade Noel Gallagher. Jag älskar dig för att du inte körde Wonderwall i torsdags. Det var istället så härligt underbart att, på den korta en timmes spelningen, att höra en blandning av B-sidor från Oasis och eget material från High Flying Birds. Det enda negativa var att Noel fick alldeles för lite speltid.

 
Gorillaz Sound System

Gorillaz Sound System är en trio som spelar remixar av Gorillaz material och även eget producerat remixar. Vid en konsert med Gorillaz Sound System så är det förvisso musiken som är en stor del, men det är även framförandet med de animerade figurerna från Gorillaz och det vilda scenframträdandet som står i centrum. Hela Green Stage gungar särskilt vid 19-2000 Soulchild Remix. Det enda som saknas är ett gästframträdande av Gorillaz grundare Damon Albarn.


M83

Återigen får fransmän plats vid denna bloggen. Dessa förtjänar det.  M83 har faktiskt funnits ganska länge, men har slagit igenom sent i sin karriär internationellt sett. Deras elektroniska pop lyser upp Hultsfred den sena lördagsnatten.

Jamie XX

Som en avslutning på festivalen så DJ:ar Jamie från The XX inne på den minsta scenen Yellow Stage. Ett Yellow Stage som till kvällen till ära är väldigt välfyllt. Jamie levererar riktigt tunga beats hela kvällen lång och det är riktigt svårt att stå still.

Sammanfattnings så kan jag säga att denna festival var den bästa jag varit på. Utbudet av artister denna upplaga av Hultsfredsfestivalen var helt enormt bra. En liknande upplägg med artister nästa år så kommer jag definitivt vara där igen.

/ Live Forever

The View - How long..

Ursprungligen från Dundee, Skottland, har indierockarna The View spelat in sin fjärde skiva i Liverpool som kommer att heta "Cheeky For A Reason". Cheeky For A Reason kommer att släppas den nionde juli i sommar. Bandet är välkänt hemma bland folket vid de Brittiska Öarna, men har vad jag vet aldrig spelat i Sverige.

Debutalbumet från 2007 gick direkt in på plats nummer ett på den brittiska topplistan för album. Bandet är känt för sina energifyllda konserter och bland annat låten "Same Jeans" som hamnade som högst på nummer tre på singellistan.



Första singeln från nya skivan har släpps. Bedöm själva här:

/ Live Forever

Paris Angels

Vi fortsätter på Madchester vågen och ytterligare ett band som bara fanns i några år, men som ändå har gett ett avtryck. Paris Angels bildades 1990 i Guide Bridge i Manchester. Bandet befann sig, som resten av Madchester influerande band, mycket på den legendariska nattklubben Haçienda i Manchester.

Deras genombrott kom i och med den andra singeln, Perfume(All On You), som stannade på Indie Chart Top 10 hela sommaren 1990. Singeln blev även utnämnd som veckans singel genom tidningen NME. 1991 släpptes deras enda album som kom och heta Sundew på Virgin Records. Någon uppföljare kom aldrig då Virgin Records köptes upp av EMI och då fanns det inte plats för Paris Angels.

Gitarristen Paul 'Wags' Wagstaff blev senare medlem i Black Grape och efter det Happy Mondays, under en kort period. Här är Paris Angels - Perfume:

/ Live Forever

Northside

Man tror att de fantastiska popbanden från Manchester kommer ta slut någongång. Men de gör de faktiskt inte. Det finns alltid nya band att upptäcka och älska. Som till exempel bandet Northside. Som var en del av Madchester vågen och existerade från 1989 till 1992. Trots sin korta livstid och endast ett studioalbum finns det många bra låtar. Bland annat Shall We Take A Trip, som blev förbjuden på BBC för sina textkopplingar till droger.

Debutalbumet Chicken Rhythms släppts 1991 på det kända Factory Records. En uppföljare var tänkt att släppas 1992, men Factory Records gick i konkurs och bandet splittrades. Under 2006 så återförenades Northside, dock bara med sångaren Warren "Dermo" Dermody som enda orginalmedlem, för ett par spelningar i Leeds och Manchester.

Här är Northside - My Rising Star:

/ Live Forever

Working Class Heroes: George Orwell.

Första inlägget handlade om den kände fotbollstränaren Alex Ferguson. Andra inlägget kommer att handla om en person som gjort ett betydligt större intryck på mig personligt och gjort livsavgörande solidariska insatser i sitt liv.

George Orwell är arbetarförfattaren som förvisso föddes i Indien, som då tillhörde britterna, men flyttade redan vid ett års ålder till London. Unders hans tid som författare släppte han tre böcker som gjort starkt avtryck i historien. Första boken heter Hyllning till Katalonien, som beskriver hans egen tjänstgöring under de Internationella Brigaderna i Spanska Inbördeskriget där de stred mot fascisterna.

Hans andra verk kom att heta Djurfarmen. Djurfarmen tolkar Stalins Sovjetunionen på ett satiriskt och kritiskt sätt. Det sista och mest kända boken heter 1984. Det skrev han under året 1948 och han vände helt enkelt på siffrorna 48 för att skapa tidpunkten då romanens futuristiska handling utspelar sig. Boken handlar om en framtida totalitär stat som bygger på konstant övervakning, historierevisionism och indoktrinering.

George Orwell dog 21 januari 1950 och ligger begravd i Oxfordshire. Hela fimatiseringen av 1984 finns att beskåda här:

/ Live Forever

The Specials.

King's Brook Road har hittills under dess få levnadsmånader uteslutande handlat om brittisk pop och rock. Nu tänkte undertecknad skifta lite fokus på andra musikstilar, för det finns faktiskt andra underbara musikstilar på de Brittiska Öarna också.

Ska-bandet The Specials är ett helt underbart band. Bandet blev snabbt efter bildandet 1977 framgångsrika och attraherade Skinheads. Det går även att berätta att The Specials hade ett mål med musiken. Målet var att förena svarta och vita människor, ett så kallat antirasistiskt budskap. Vill du se The Specials i sommar så uppträder de tillsammans med Blur och New Order i avslutningsceremonin för Sommar-OS i Hyde Park London 12 augusti.

The Specials - Ghost Town:

 / Live Forever

The Enemy - Saturday

Coventrybaserade indierockarna The Enemy släpper sin tredje skiva "Streets In The Sky" den 21:a maj. Trion har en hel del höga förväntningar att leva upp till efter den inte lika kritikerrosade "Music For The People" som släpptes 2009.

Förra veckan släppte man första singeln till Streets In The Sky. Låten är Saturday:

/ Live Forever

Beating the Fascists.

Beating the Fascists: The Untold Story of Anti-Fascist Action är berättelsen om AFA nätverket i England. Berättelser om den vardagliga kampen mot fascismen med militanta antifascistiska metoder. Författaren har själv varit aktiv i AFA och leder oss igenom massor av berättelser om hur man stoppade fascister från att kontrollera gatorna.

Taktiken med fysiska konfrontiva metoder och splittringar inom, det till en början breda, AFA nätverket är någon som genomsyrar boken. Till en början hade nätverket organisationer som Stalinistiska Communist Party of Great Britain, trotskiska Workers Power och anarkistiska Direct Action Movement. På senare år var gruppen Red Action den mest ledande inom nätverket AFA. När organisationerna en efter en valde att att gå ur och valde den mer liberala anti-fascismen, uppstod heta debatter mellan nätverken.

AFA England menade att fascismen i England måste bemötas med våld, eftersom det inte finns något socialistiskt alternativ i England för arbetarklassen att rösta för, så gick arbetarklassen och röstade för British National Party. Svikna av New Labours nyliberala politik så ansåg AFA i sin analys att New Labour var en del av problemet för BNPs framgångar i valet.

AFA deltog i bildandet av partiet Independent Working Class Assocation (IWCA) 1995 i syfte att fylla tomrummet för ett arbetarklassparti. Boken ger en bra inblick i militant antifascism och är väldigt rolig att läsa. Ibland kan det bli lite för mycket våldsromantik, men överlag är det en läsvärd bok om hur man kan bemöta fascister.

/ Live Forever

Brittiska sommarfestivaler - Utbudet!

Till skillnad från här i Sverige, så släpper de flesta festivaler på brittiska öarna sin hela lineup samma dag. Nu är de flesta släppte. Här tänkte undertecknad göra en genomgång av vad som finns att tillgå om man är sugen att uppleva det underbara festivallivet samtidigt som man ser massa brittiska musikband. Här är de största och mest kända festivalerna.

T In The Park

Ligger i sköna Skottland. Närmare bestämt i Balado, Kinross, ungefär en timme ifrån huvudstaden Edinburgh. På en nerlagd flygplats så hittar du festivalen som har ett rykte att ha den bästa festivalpubliken i hela Storbrittanien.

Stora akter som återförenade The Stone Roses, Kasabian, Noel Gallagher, återförenade Happy Mondays, The Courteeners, The Enemy, The Vaccines och återförenade New Order är några av de fantastiska brittiska bidragen. Datumen är 6/7-8/7.

V Festival 

Precis som Leeds/Reading Festival så utspelar sig V Festival på två olika städer utspelat på en helg. Hylands Park, Essex och Weston Park, Staffordshire är platserna och datumen 18:e och 19:e augusti.

The Stone Roses och Noel Gallagher är de stora brittiska dragplåstren. Medans klassiska band som återförenade Happy Mondays och Inspiral Carpets är intressanta. Shed Seven, Miles Kane och albumaktuella The Enemy är andra.


Glastonbury

Den största och kändaste festivalen som ligger i sydvästra England, med närmaste storstad Bristol. Festivalen räknas som en av de största i Europa med 135 000 biljetter sålda förra året.

I sommaren går dock inte festivalen av då den är inställd. Anledningen är avgiften med poliser på plats i samband med att Sommar-OS går i London gör att hela kalaset blir väldigt dyrt. Dock går det nu att registrera sig för biljetter till 2013 års festival.

Download Festival

Download Festival ligger vid racerbanan Donington Park, Midlands. Är genremässigt en mer blandad festival än tidigare nämnda. Då de tidigare nämnda har fokuserat mer på pop, så fokuserar Download Festival mer på hårdrock. Som tex återförenade Black Sabbath från Birmingham och New Wawe of British Heavy Metal akten Saxon. Men de finns väl en härlig popakt och det är The Prodigy.

Festivalen utspelar sig 8-10 juni.


Isle Of Wight Festival

Ligger i sydvästra England. Utspelar sig under fyra dagar, 21-24 juni i sommar. Nämnvärda brittiska akter är Noel Gallaghers High Flying Birds och The Vaccines. Hade förra året sålt 65 000 biljetter.
 

Reading / Leeds Festival

Syskonfestivalerna Reading och Leeds Festival är den näst sista helgen i augusti, 24-26/8. Är rätt så unik på det sättet att både Reading och Leeds har exakt samma lineup. Fast de bokade banden spelar då på olika dagar såklart. Hade 2011 en bejublad comeback av The Libertines på scenen.

Presenterade sin lineup idag. Innehåller storheter som Kasabian, The Cure, Kaiser Chiefs, The Vaccines, The Courteeners, Two Door Cinema Club och The Horrors.


/ Live Forever

Hultsfredsfestivalen 2012!

Under de varma sommarmånaderna i Sverige så kommer det krylla av bra brittisk band på alla olika festivaler. Men en festival sticker verkligen ut som örongodis för alla oss brittiska anglofiler. Det är festivalen som ligger i lilla Hultsfred i Småland, som utspelar sig 14-16 juni. Hultsfredsfestivalen alltså.

Festivalen presenterade igår Noel Gallaghers High Flying Birds, The Vaccines och Miles Kane. Utöver de underbara bokningarna så ser det för närvarande ut som The Stone Roses gör sin första spelningen någonsin efter att de annonserade att de skulle återförenats. Hur fantastiskt låter inte det!?

Kasabian - Fire:

Nämnda namn i bloggen som The xx, Spector, Mumford and Sons, The Cure, The Kooks och Frank Turner gästar festivalen. De ledande brittiska bandet Kasabian gör sitt första besök någonsin i Sverige också. Summa summarum, det kommer bli tajt att hinna se alla brittiska band under festivalen.

Hultsfredssfestivalen 2012 - Anglofilparadiset: The Stone Roses - Mersey Paradise:

/ Live Forever

Cast

Cast är popbandet från Liverpool, som kom fram på 90-talet i och med vågen av britpopen. Man har sedan 2001 varit inaktivt, men sedan 2010 har man återförenats. Nu är man aktuell med ett nytt album som precis har släpps, i måndags. Tidigare kända låtar är bland annat "Promised Land" och "Walkaway".

Det är en väldigt lättillgänglig pop som kännetecknar Cast. Faktum är att det är ett väldigt underskattad band, som fått stå i skuggen av de andra storheterna som Oasis, Blur och Suede under tiden britpopen blomstrade. Den nya skivan heter "Troubled Times" och Cast har lyckats med att behålla sitt underbara sound från tidigare skivor.

Här är ett smakprov i form av låten "See That Girl":

/ Live Forever

WU LYF, Kägelbanan, Stockholm.

Kommer man från Manchester och har ett band, då har bandet en väldigt stor press på sig med tanke på vad staden spottat ur sig i musikväg. Vad sägs om Joy Division, Happy Mondays, The Smiths, Stone Roses och Oasis? Detta är bara ett litet urval av vad staden Manchester har skapat.

Igår spelade WU LYF på Kägelbanan, Södra Teatern i Stockholm. World Unite Lucifer Youth Foundationen spelar en experimentell pop med viss inspiration i Madchester, men har ändå lyckats skapat sin alldeles egna stil. Ett unikt band som har utvecklat Manchester musiken ytterligare en nivå.

Hela konserten har en inlevelse och atmosfärisk upplevelse jag sällan har upplevt. Från första låten "Wu Lyf" till avslutande "Heavy Pop" är hela publiken med på det mysiga och intima Kägelbanan. Höjdpunkterna under kvällen blir "We Bros" och "Spitting Blod". Betyg: 9/10!

/ Live Forever

Working Class Heroes: Sir Alex Ferguson

Han må träna laget som de flesta av oss, och även jag, hatar så innerligt på grund av deras medgångssupportrar. Men det går inte ifrån vad Sir Alex Fergusson har åstadkommit för Manchester United under hans tjugosex år i klubben. Bland annat tolv Premier League titlar.

Uppvuxen i en arbetarklassfamilj i Glasgowförorten, så har hans socialistiska värderingar vuxit i arv från hans hårt arbetande fader och mor. Bland annat har det kommit fram att han var en av de största bidragsgivaren till New Labour i England. Motsvarigheten till Socialdemokraterna i Sverige.

"We were working class, the boys today aren't. Some of them might think they are, but they're not. "Their fathers and their grandfathers might have been, but times have changed.

"What you have to do, though, is make them believe in working-class principles, to make them think like they're working class. You have to make them realise the privilege of working. "I tell them working hard all your life isn't easy, but it's worth it.

/ Live Forever

Working Class Heroes: Robbie Fowler

Av dagens fotbollsspelare i England ser du väldigt sällan spelare som uttrycker sig politiskt. Speciellt i Premier League. Här tänkte undertecknad skriva om spelare som står upp för arbetarklassens ideal och dess kamp för ett bättre och rättvisare samhälle.

Först ut är Liverpool spelaren Robbie Fowler. Robbie Fowler var en framgångsrik fotbollsspelare i Liverpool Football Club, där han totalt gjorde 128 ligamål på 266 ligamatcher. En spelare som var väldigt omtyckt av fansen och hans medspelare.

Det var i en match mot Brann i Norge 1997 i Cupvinnarcupen som Robbie Fowler, efter att ha gjort sitt andra mål för kvällen, visade upp en tröja där han visade sitt fulla stöd och solidaritet till de femhundra som hade sparkats från Liverpools hamnverksamhet. För detta tilltag fick Fowler böta 1,400 amerikanska dollar med anledning av UEFAs policy att man inte får visa sina politiska åsikter på fotbollsplan.



/ Live Forever

"Casuals" - Cass Pennant

Cass Pennant, världskänd från 80-tals casualscenen i England, aktiv i West Hams firma Inter City Firm och har även livnärt sig på att skriva en massa böcker om själva kulturen och dess innebörd, har nu gett ut en dokumentär under namnet "Casuals."

Filmen fokuserar på klädstilen, mentaliteten, rivaliteten och stoltheten. Klädmärken som Ellesse, FILA och Sergio Tacchini. Med andra ord hela livsstilen på 80-talet både på och utanför ståplatsläktaren runt hela Storbritannien. 

Klasstillhörigheten har även den en stor betydelse för Casuals. Det var inga överklasspojkar som stod på läktaren och visade sina känslor för det lokala fotbollslaget de älskade.

Väldigt sevärd!



/ Live Forever

 

Spector

Det var längesedan bloggen uppdaterades. Anledningen är ganska enkel, motivationen är tyvärr inte på högsta nivå. Men nu på söndagseftermiddagen ger jag er detta underbara och spännande band:

Spector är ett indierockband från London, bildat 2011. Bandet har bara släppt en EP och några singlar, men ska släppa fulllängdsdebuten i sommar. Spector har redan utmärkt sig i hemlandet. Bland annat genom att uppträda på Later With Jools Holland. I sommar så står de på Hultsfredsfestivalens scen och gör Sverigepremiär!

/ Live Forever

Mumford and Sons

Går det att blanda folkmusik med indiepop? Svaret är ja. Mumford and Sons är det utmärkta examplet på det. Ett band från London som släppte debutalbumet Sigh No More 2009 och har nått stora höjder inom musiken och framförallt på deras hemmaplan. Bland annat vann de British Album of the Year 2011 för redan nämnda skivan på Brit Awards.

En uppföljare till Sigh No More är aktuell redan i år. Där du också som svensk festivalbesökare kan se dem på Hultsfred där stora brittiska giganter uppträder. Bland annat återförenade The Stone Roses, The Kooks, The xx och The Cure. Ett måste i sommar!

Här är Little Lion Man:

/ Live Forever

Pete Doherty är tillbaka

Efter sex månaders fängelse så är han ute på fri fot. Det är säkerligen inte sista gången han sitter inne i fängelse. Mannen jag pratar om är Pete Doherty. Frontman i The Libertines och Babyshambles. Känd för sin genialiska förmåga att skriva musik, men även för sina drogproblem.

Comebacken skedde i södra London, närmare Brixton Jamn. Som vanligt med Pete Doherty så bjöds det på publik som stormade scenen i glädje och en energirik spelning. Pete gjorde två spelningar, 21 och 22:a januari, fördelade på två kvällar, varav den andra innehöll ett högre tempo bland låtarna. Ja, även på scenen då Pete bjöd upp ett fan från publiken att spela gitarr med honom.

Undertecknad tycker det är riktigt roligt att käre Pete är tillbaka på banan och för dem som vill se honom i Sverige får de vända sig till Norrland och rättare sagt Umeå Open i slutet av mars där han ska uppträda.

First show setlist:

'Sheepskin Tearaway'
'Time For Heroes'
'Beg, Steal Or Borrow'
'Killamangiro'
'Down For The Outing'
'Back From The Dead'
'Last Of The English Roses'
'Breck Road Lover'
'Arcady'
'Fixing Up To Go (Ballad Of Gascony Avenue)'
'Death On The Stairs'
'I Wish'
'Albion'
'New song'

Second show setlist:

'Don't Look Back Into The Sun'
'Music When The Lights Go Out'
'The Boy Looked At Johnny'
'Farmer’s Daughter'
'Can’t Stand Me Now'
'Arcady'
'Time For Heroes'
'For Lovers'
'Beg, Steal Or Borrow'
'Merry Go Round'
'Fuck Forever'
'New song'

/ Live Forever

The Iron lady - Fuck Thatcher

Filmen som det pratas om kommande vår är filmen om premiärministern Margaret Thatcher. Thatcher, kallad Järnladyn, styrde England med järnhand 1979-1990 och verkade för en hänsynslös privatisering och hårda tag mot kämpande fack och arbetarklassrörelsen. Thatcher var en anhängare av nyliberalism och verkade för en fri marknad där statens roll ska minskas, med alla dess obehagliga följder.

Thatchers politik med privatisering, massarbetslöshet, nedskärningar väcker fortfarande mycket hat på de brittiska öarna. Kände anarkisten Ian Bone beskriv Thatcher som en klasskämpe, fast då på överklassens sida. Även idag märks hennes avtryck i samhället då England är en av världens hårdaste klassamhällen.

Även i Irland var hon illa omtyckt då den Irländska Republikan Armen försökte få henne död genom den kända händelsen i Brighton då en bomb exploderade i ett hotell där hon bodde, men hon klarade sig. Filmen kommer förhoppningsvis bli ett utmärkt sätt att spä på hatet mot Thatcher som många britter än idag känner.

Filmen har premiär på Svensk bio den 3 februari i år. Trailer:

/ Live Forever